fredag 30 januari 2009

Tvångsuppstigning


Golvet är kallt. Mina fötter kyls långsamt ner och rysningarna får mig att dra ihop axlarna. Luften under täcket är fortfarande kroppsvarm, en ficka av trygghet jag måste lämna.

Med försiktiga rörelser drar jag upp rullgardinen. Ute är allt svart. Inga människor syns till och jag slänger en blick på klockan för säkerhets skull. För ett ögonblick gror en gnutta hopp i mig, har jag ställt klockan fel? Är hon två, eller kanske tre så att jag kan återvända till sömnens omslutande famn?

Nej. Jag har inte tagit fel. Det är hög tid att bege sig till badrummet. Hög tid att rusta sig för dagen med ett lager kläder och ett lager smink.

Med en uppgiven suck drar jag en filt om mig och påbörjar resan. Tyngd av trötthet och missmod undrar jag hur många tvångsuppstigningar jag har kvar i mitt liv.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vet precis vad du menar. Det är tungt nu. Kallt och mörkt och jävligt.


John

Anonym sa...

Mmm, känner igen det där, till råga på allt har min motorvärmartimer gått sönder, så det första jag gör varje morgon vid halv sex är att gå ut och stoppa i kabeln, burr... (bor i minimal håla, där man inte kunde köpa en ny timer ens på macken). För två veckor sen var det -38 grader. Inte en kul morgon.

Tack för en fin blogg och bra inspiration!

/Annica

Frida sa...

Hej!

Tack för era kommentarer.

Annica, välkommen till bloggen! Vad kul att du tycker om den. Har du också författardrömmar måntro?

Kram Frida