lördag 24 januari 2009

Vad är lycka?

Skavlan igår diskuterades begreppet "lycka", bl.a. med en ung man som forskar på ämnet men som inte är tillräckligt viktigt för att hans namn ska stå med på programmet hemsida.

En av de saker som konstaterades var att det är mänskligt att hela tiden sträva framåt och att alla har lika svårt för att bara vara i nuet och njuta av det man har.

För mig var det verkligen befriande att höra detta. Jag är näst intill manisk i min strävan framåt och jag gör få saker utan att tänka på nästan steg. När jag åt min goda fisksoppa undrade jag jag ska laga imorgon, när jag satte mig för att läsa funderade jag över vilken bok jag ska ge mig på härnäst och när det äntligen blev helg började jag planera vad jag måste göra på jobbet på måndag.

På ett sätt är det tragiskt att vi har så svårt för att bara vara. Mitt höga tempo gör att jag ibland måste ta en ledig dag för att överleva. Idag har jag inte gjort någonting (total osanning, jag har städat, tvättat, sopsorterat, lagat mat, bakat mm). Men det känns som att jag inte gjort någonting eftersom jag bara gjort saker som jag känt för att göra, utan att pressa mig själv med tid och måsten. Det kan vara ganska meditativt att städa i badrummet om man inte har bråttom och kan ta sin tid.

På helgerna känner jag en otroligt press att "prestera". För många verkar lördag och söndag vara helt värdelösa om man inte "gjort något". Man ska helst hunnit träffa vänner, gått ut och gjort något aktivt som att besöka ett museum eller shoppa, och helst äta ute eller gå på bio.

Jag vill inte göra sådant. Inte om jag måste. Istället föredrar jag att sitta hemma och stirra på en vägg. Jag behöver det för att varva ner. Min vecka är redan tillräckligt stressig som den är.

Alla stressforskare jag läst om säger att jag har fel. Om man är stressad ska man gå ut och röra på sig och inte undvika sociala sammanhang. Livet är tvetydigt. Hjärta eller hjärna. Min åsikt eller andras.

Har ni någon lösning?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Frida. Tack för att du bryr dig om mig. Jag har bloggat nu, om varför jag varit borta ett tag :)

Stor kram

Anonym sa...

Jag tror faktiskt att man kan öva sig på att leva i nuet. Och det första steget är enligt mig att vägra planera varenda helg flera månader framöver. Svårt, jag vet, men det blir lättare efter ett tag. Och sedan gäller det att ta kontroll över sina tankar. Känner man att tankarna börjar vandra till "nästa sak" så tvingar man sig själv att stanna upp och fokusera på det man gör för tillfället. Till slut är man där, i nuet. Lätt va? ;)

Mitt problem är istället att jag lever för mycket i nuet, vilket gör till en väldigt ineffektiv människa.

Anonym sa...

Träna på att leva i nuet. Inget kommer gratis men vill du så går det. Fast jag vet att det är skitsvårt.
Är just nu inne i ett promenadstimm och tycker att jag bara ska kunna njuta av min stund för mig själv (lillen sover alltid i vagnen) och naturen runt omkring. Nä, istället går jag och sätter upp mål och delmål och funderar på bloggen. Men, jag kommer på mig själv ibland och stannar då upp och njuter.
Men jag tror det är lite av människans natur, att vara driven framåt.

Anonym sa...

Håller helt med dig, stirra i väggen rules. Men att läsa en spännande bok eller få massage funkar också bra som avkoppling i en stressig vardag. Och just nu kan man få båda två via min blogg

http://hemligapennan.blogspot.com/

Kika gärna in där för mer detaljer om hur du kan delta i tävlingen om en massage på Sturebadet - bara genom att provläsa en bok. Två flugor i en smäll, så att säga.

Anonym sa...

Det är ju så olika beroende på vilken slags människa man är och hur mycket man klarar av utan att känna sig stressad.

Själv kör jag på, för att jag vill, för att sedan bli trött oc inte känna för mycket mer än att bara vara hemma. Antingen eller. Funkar utmärkt för mig som inte gillar lagom...

FRIDA sa...

Hej alla!

Vad roligt med ett ämne som engagerar så många.

Stina och Tant Brun, jag tror att ni har helt rätt i att man måste träna. Det är så himla lätt att fastna i framåt-tänket. Det låter väldigt skönt att leva i nuet som du gör, Stina. Jag är en superplanerar som tom gör listor på helgerna över allt som ska hinnas med. Jag jobbar dock med att inte boka upp mig på ledig tid så att jag har valmöjligheter. Och jag försöker njuta av vackra ögonblick som soluppgångar och färgen på muffins då de gräddas i ugnen.

Hemlig pennan, jag hade gärna fått massage varje vecka. Tänk att ha en fast tid fredag eftermiddag för att bli avslappnad inför helgen. Vilken dröm.

Malin, absolut. Alla funkar ju olika. Jag kan dock känna att andra inte har förståelse för att man bara vill vara.


Tack för era reflektioner!

Kram Frida

Lina sa...

Hej Frida! Jag var precis som du innan jag lämnade stan (Sthlm) för ca 8 år sedan för att stressen helt enkelt blev för mycket. Jag hade ångest på helgerna över att jag inte var ute och "roade" mig mer och tog del av utbudet och allt som hände både dag och natt omkring mig (bodde i innerstan). Detta trots att jag helst av allt bara ville vara hemma och pyssla eller läsa eller bara slappa. Nu när jag bor på landet är det där borta. Här är det ingen som ifrågasätter om man bara vill vara hemma ensam en lördagkväll. Det finns ju liksom inte så mycket att göra häromkring så hemmamys är normen. Passar mig perfekt. Sen kämpar även jag med att vara mer närvarande i nuet och t.ex. njuta av naturen när jag är ute istället för att gå och planera projekt och tänka på böckerna jag skriver. Min hund är till stor hjälp faktiskt. Hon lever ju alltid i nuet. Rätt vad det är skuttar en hare förbi och då gäller det att vara med.
Sen är ju dagdrömmar och liknande viktigt för att utveckla fantasin och skrivandet så helt i nuet kan man ju inte vara jämt. Det är den där eviga balansen det handlar om, antar jag. Tack för en mycket bra blogg! Kram, Lina på Öland.
http://skrivarlya.blogspot.com

FRIDA sa...

Hej Lina!

Välkommen till min blogg!

Det är så svårt att hitta en bra balans och inte stressa för mycket. Lite som ett missbruk faktiskt, man måste ta varje dag som den kommer. Jag är uppvuxen i mindre samhällen där det inte funnits särskilt mycket att göra, så jag vet vad du menar. En stad kan ibland erbjuda för mycket.

Du har alldeles rätt i att man behöver den där avslappningstiden till att tänka och fundera. När jag är hemma en helg så får jag massor av kreativa idéer. Hjärnan behöver vila och få en chans att "skapa fritt". För mig är det helt underbart att göra saker med händerna (baka, laga mat, städa, måla...).

Kan du inte berätta mer om boken du skriver på. Vad handlar den om, vilken typ av bok är det, vad heter den, har du varit i kontakt med något förlag, när tror du att den kommer bli färdig och har du skrivit något annat tidigare?

Kram Frida