Jag sitter med huvudet fullt av skrividéer och försöker välja spår. Frågan är hur man ska tänka.
Jag älskar själv att läsa böcker som är enkla och avskalade, men jag tror inte att jag skriver så. Jag vill dock att mina historier är realistiska. Jag ogillar författare som slänger in massor av ingredienser som egentligen inte passar in, med syfte att göra storyn galen och annorlunda. Fast det verkar ju dock vara något som säljer. Kanske ska jag försöka peta in en drake som lever i en container, en farbror som stoppar gelehallon i näsan eller en missbrukande femåring som blåser såpbubblor mellan sina överdoser.
Det finns ju en längtan hos både författare och förläggare att skriva/get ut något nytt. Samtidigt är det ju ganska uppenbart vad som säljer och vad folk vill läsa. Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om ful- och finkultur, däremot blir jag besviken när förlag inte vill satsa på böcker som är välskrivna och som handlar om sådant som folk vill läsa om, men som inte är tillräckligt nyskapande (dvs min bok).
Och språk. Det kan man diskutera i timmar. Hur ska man formulera sig? Lätt- eller svårtillgängligt? Komplext eller enkelt?
Det finns så många valmöjligheter, men inget recept på hur man lyckas. Jag känner mig som en elev som kämpar för att få MVG utan att veta vilka kriterier som gäller. Om jag bara visste att den där idén, den bör jag satsa på för det kan bli något, så skulle allt kännas mycket enklare.
Men det är ju det som är charmen med kultur. Att ingen vet vad som kommer härnäst. Att det handlar om utveckling och upptäckt. Upplevelser och uttryck. Och det är väl också just därför som det är omöjligt att förutse vad som kommer gillas. Man får göra sin grej, skriva vad man kan och vill och hoppas hoppas hoppas på att någon upptäcker hur genial man är ;D!
5 kommentarer:
Att göra sin egen grej skulle för mig vara det enda möjliga. Det är intressant med liknelsen om att kämpa för ett bra betyg utan att veta vad som krävs av en. Skillnaderna är dock att livet inte går under om du får IG, du ställs bara till svars för ditt eget samvete om du skolkar alt. polerar äpplen och slickar röv. I say: bryt mot alla regler, tänk outside-the-box, kör din egen stil för att kunna stå för det. djupt och opragmatiskt va? ;)
Hej Stina!
Det är klart att man i slutändan gör sin grej. Det hade nog varit omöjligt att försöka skriva som någon annan. Dock blir man ju hela tiden inspirerad av saker man ser/hör/upplever och läser vilket resulterar i att man har väldigt många intryck att välja mellan.
PS. Jag har försök att bryta mot reglerna och det uppskattade förlaget inte. De tycke att det var för okonventionellt. DS.
Kram Frida
Men det var bara 1 förlag.
Det finns ju mängder av andra som kanske inte har hittat "sin" deckarberättare än?
Hoppas du har bombat förlagen med ditt manus nu.
Kram Åsa
Hej Åsa!
Jag har skickat manuset till ett par förlag. Det är verkligen segt att det tar så lång tid (förra gången alltså, nästan fyra månader). Men, men. Man får aldrig sluta drömma.
Kram Frida
Hej...Jag tycker diaogerna är viktiga...Det ska var talspråk...inte överdrivet finjusterat konstlat språk. Där kommer även dialekten in lite. T ex hur personligheten stämmer in med en dialekt. Spännande tycker jag. Det ska vara trovärdigt.
Skicka en kommentar