måndag 2 februari 2009

Confessions of a confused mind


Okej. Jag skrev en bok och det var jäkligt kul. Jag planerade inte att skriva en bok, jag hade ingen långsiktig plan eller erfarenhet, jag bara skrev, skrev, skrev för att det var så otroligt roligt.

När förlaget ringde mig blev jag riktigt chockad. Jag trodde aldrig att någon faktiskt skulle vara intresserad av min deckare, så uppmärksamheten var som grädde på moset. Hög av lycka skrev jag ytterligare en deckare, men när förlaget tackade nej till den gick luften ur mig. Jag kände i varje fiber i kroppen att jag inte klarade av att lägga en till minut på boken. Jag hade gett så mycket av mig själv att det inte fanns någonting kvar. Det var därför som jag skickade iväg Stormhav till flera förlag. Jag vet att jag borde har korrekturläst den mer. Att jag borde ha filat i kanterna. I ärlighetens namn tänkte jag nog att det inte spelade någon roll att den inte var perfekt. Storyn är bra, karaktärerna intressanta och texten har flyt. Min förhoppning är att ett förlag ska se potentialen.

Jag vet inte varför jag känner mig så sorgsen. Det är precis som om jag redan har fått nej från alla förlag. Kanske är det ett sätt att förbereda sig på. När svaren kommer är jag beredd. Och ett nej är faktiskt okej. Stormnatt/Stormhav var mitt första försök. Sanningen att säga så har det ju faktiskt gått ganska bra. En välkänd förläggare ringde mig och sa att hon "verkligen känner för min bok" och att andra kommer att "älska den" precis som hon gjorde.

Om så bara ett förlag hör av sig och säger "nej tack, men vi läser gärna något mer av dig" så vore det en otrolig seger.

Dessutom har ju bloggen varit en del av den här processen. Jag är så glad att jag har min blogg och alla er, mina nya cybervänner!

Jag tror att det är dags att säga adjö till Stormserien och påbörja nästa projekt. Det känns så i maggropen och jag kan inte riktigt förklara varför. När jag vet med säkerhet kanske jag rentav kommer publicera resten av boken här, på bloggen. Det vore något det. Jag har ju tillräckligt med kapitel för att det ska räcka i minst ett år ;D!

12 kommentarer:

synopsis sa...

Frida, känner du till http://kapitel1.se/ ?

Frida sa...

Hej synopsis!

Ja, jag har kollat på kapitel 1, men det kändes inte som rätt forum för mig. Tack iaf för tipset. Har du själv publicerat något där?

Kram Frida

Anonym sa...

NEJ! För allt i värlen! Du får inte överge Fredrika Storm!
KRAM M

Anonym sa...

Ge upp redan? Innan vi har fått ta del av alla uppföljare – Stormhatt, Stormkök, Stormogul...

synopsis sa...

Nej, inte än iaf, jag har för mycket annat i livet för att komma förbi den första tröskeln just nu. tyvärr. men det växer i huvudet iaf.

Frida sa...

Hej!

M, tack. Vad du är gullig.

Anonym, tack för tipsen. Stormhatt är ju en utmärkt titel. har du några fler på lager?

Synopsis, var försiktigt med kapitel 1. Har hört från några att man känner sig väldigt utsatt och att det är fritt fram för omotiverade, elaka kommentarer.

Kram Frida

Lina sa...

Den där känslan i maggropen brukar vara viktig, men jag tycker inte du ska tänka att du ger upp Storm-serien. Absolut inte! Ditt första kapitel gav mersmak och hela konceptet känns rätt. Kanske är det bara så att du ska låta det vila ett tag? Du har ju givit så mycket åt det här projektet så det är kanske dags att fylla på med ny kraft bara. Att påbörja ett helt nytt projekt kan ju bli den vitamininjektion du behöver för att få tillbaka den ursprungliga känslan för Storm-serien igen. Låter som om du har tappat den just nu. Det kommer säkert ändra sig. Ta inga förhastade beslut utan gör nåt annat ett tag och låt serien vila. Kanske är det just när du släpper taget lite som det lossnar på riktigt? Så är det ju ofta med annat i livet upplever jag. Ge Fredrika lite semester och låt lusten avgöra vad du ska göra under tiden. Skulle inte förvåna mig om du får det där efterlängtade samtalet just då.
Kram, Lina
skrivarlya.blogspot.com

Frida sa...

Hej Lina!

Vad klok du är. jag har nog haft lite för många "overloads". Det har ju hänt så otroligt mycket. Jag har slitits fram och tillbaka och känner mig både förvirrad och utpumpad. Som tur är lever vi ju på 2000-talet så allt jag skrivit finns i säkert förvar. Jag kan dock identifiera mig med författare som i vredesmod slänger in sina manus i kakelugnen och ser dem försvinna för alltid. Ibland känns det helt enkelt så. Det är ren och skär hatkärlek.


Kram Frida

Åsa sa...

Hej Frida.

Jag tror att vi känner så för att det helt plötsligt blir så läskigt.

Vårt arbete ligger i händerna på någon annan och helst av allt vill vi dra täcket över oss och inte låtsas om att vi har skickat iväg vår bäbis.

Jag tror (jag tror alltid väldigt mycket:) att vi skyddar oss genom att säga att vi är "trötta på, vill inte mer, måste göra nytt" just för att en refusering faktiskt gör så himla ont.
Om vi dessutom tar nya tag direkt så får vi ett visst skydd mot våra gamla texter som eventuellt kan bli ratade.
"Det var då, nu är nu"...typ.

Jag har inga råd bara glada hejarop!

Funderingar från Stockholm.
kram Åsa

Frida sa...

Hej Åsa!

Absolut. Det är ett sätt att förbereda sig på. Man måste ju skydda sig.

Dessutom är det så lätt att helt gå in i sina skrivprojekt. Det blir nästan lite för mycket och därför är det nog viktigt att se framåt, mot nya projekt också.

Kram Frida

Jenny skriver sa...

Hej Frida!
GE INTE UPP! Tänk på alla som blvit refuserade och senare storsäljare. Ge inte upp, lova det! Det råder ju ingen tvekan om att du är otroligt begåvad.

Jag går ju på Skrivarakademin och i söndags hade vi ett föredrag med Karin Flygare. Hon har också gått Skrivarakademin och ska i vår ge ut sin första bok. Hon skickade manuset till 18 förlag samtidigt och två hörde av sig efter ganska lång tid.

Så återigen - ge inte upp! Kolla Svensk bokhandels sida, där finns en lista över förlag (det vet du säkert redan). Läs igenom och kolla vilka som kan passa ditt manus och skicka till en hel hög. Såvida inte någon av de du skickat till nu nappar, vilket de säkert gör :-)


KRAM
Jenny, en syster i skrivarland :-)

Frida sa...

Hej Jenny!

Tack för pepp. Nej man ska ju egentligen inte ge upp. Efter regn kommer sol osv, men ibland blir man bara så himla less.

Men nu börjar det hända grejer så nu vaknar jag till igen och såklart vill jag inte överge min Fredrika Storm för jag älskar henne.


Kram Frida