måndag 2 februari 2009

Minihärdsmälta på lunchen


Oj vad jag har mycket kvar att lära om livet. Att vilja någonting så mycket att det gör ont kanske inte innebär att det onda försvinner om man får som man vill. Att ha drömmar och mål handlar i slutändan om att aldrig ge upp, aldrig sluta försöka. Att lära sig från sina misstag är svårt men nödvändigt.

Varför är jag inte en person som tar det lugnt och långsamt överväger varje steg? Varför måste jag kasta mig ut i världen?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Möjligen har du ärvt denna egenskap av BÅDA dina föräldrar som kanske kan anses vara relativt impulsstyrda, men trots det står med båda fötterna på jorden, precis som du också gör faktiskt.
Var glad för att du är den du är! Vi är många som gillar det!
KRAM M

Åsa sa...

Du är modig Frida, och det är väl en härlig egenskap.
Att slänga sig ut är att våga. Lite blåmärken går över, det är värre med handlingsförlamning.


Kram Åsa

Anonym sa...

Veckans ordspråk i min kalender kommer från självaste Wayne Gretzky: "Du missar 100% av alla de skott du inte skjuter". Bra sagt.

Var tacksam att du är så driven! Din blogg fungerar som en spark i baken, i alla fall på mig och mitt sömniga bokprojekt.

Läste inledningen på din bok och fick den dåliga sortens gåshud, vilket borde vara ett bra tecken :-) Mycket snyggt att på några få rader fånga läsaren.

Hälsn. Annica.

Frida sa...

För det mesta är det ju ganska kul att vara "våglig" (som de andra i klassen brukade kalla mig), driftig och att ta risker. Men ibland blir jag orolig för att jag missar något genom att rusa fram för snabbt.

Tack för pepp, det behövdes. Och tack Annica för din kommentar om boken. Det är tyvärr sant som de säger, man kan få hur mycket beröm som helst, men när någon säger något negativt så är det bara det man hör.

Kram Frida

Åsa sa...

Dessutom har anonym fel vad jag har förstått, det är inte ett OCH för mycket det hänger på, det ändrar man nämligen på tillsammans med en bra och skarpsynt redaktör.
Vad man vill ha är en bra story och det vet ju du att du har.

Min redaktör har meddelat att det kommer att vara MYCKET rött när jag får tillbaka manuset från henne, och det är ju toppen eftersom jag har blivit blind för min egen text.

Kram Åsa

Frida sa...

Tack Åsa!

Det var verkligen skönt att höra. Det är omöjligt att lämna ifrån sig ett felfritt manus. Det är klart att man blir blind för sin egen text!

Åh vad jag är glad för sig. Det låter jättespännande!

Kram Frida