tisdag 5 januari 2010

Egypten och originalitet


Jag har tagit en lång bloggpaus och haft massor av tid att reflektera. Jag har läst, tittat på film och besökt vackra Egypten.

Egypten är ett otroligt land som jag hoppas att alla någon gång får besöka. Vi kommer absolut åka dit igen och titta på historiska monument. Denna gång reste vi dock på solsemester till Hurghada.

En av alla fördelar med Egypten är klimatet. Vi hade 25-30 grader och en molnfri himmel varje dag. Dock var det vinter även där, vilket innebar att solen gick ner vid 17.00 och efter det blev det naturligtvis kallare. Detta betydde också att det inte var jättevarmt i vattnet. I Röda havet var det drygt 20 grader, vilket var riktigt skönt eftersom det var så varmt (hade vi inte haft sådan tur med vädret hade kanske vattnet känts för kallt). Havet var som ett akvarium, fullt med alla möjliga sorters fiskar. Vi bodde på ett okej hotell som hade fantastiska stränder, uppvärmda pooler, god mat och acceptabla rum. Alla egyptier vi träffade var trevliga och nyfikna på varifrån vi kom osv, vilket alltid är kul. Hurghada är dessutom inte bara ett turistområde utan även ett helt vanligt, fungerande samhälle, vilket gör det mycket mer spännande.

Så fort jag orkar gå igenom de dryga 100 bilderna från semestern lovar jag att ladda upp några!


Under min semester har jag haft massor av tid att tänka på mitt nästa skrivprojekt och jag har beslutat mig för att påbörja en helt ny bok. Den här gången blir det inte någon deckare, dock kan jag inte helt och hållet lova att ingen blir mördad ;D.

Det jag funderar mest över är hur man skriver något som är ORIGINELLT. Precis som de flesta andra som skriver så kommer liksom historierna till mig. Det är alltså inte så att jag sätter mig ner och bestämmer att nu vill jag skriva en bok om en tjej som heter Marit och som äter blommor.

Jag tror att allting jag skriver på något sätt är kopplat till saker jag hört, sett, läst om eller själv upplevt. Hela tiden samlar jag på mig tankar, känslor och bilder, men allt detta inspireras ju av saker runt mig. Det känns nästan omöjligt att försöka skriva om något som ingen någonsin skrivit om förut. Hur man än gör så finns det andra som redan gjort det. Alla historier är liksom redan berättade och detta är mitt största dilemma. Ska man bara tänka extremt hela tiden, eller får man använda sig av klassiska snitt? Hur gör man för att överraska (om det ens är möjligt). Nya miljöer, jo, visst. Men det känns fel för mig att skriva om miljöer jag inte alls känner till. Gräv där du står, är det inte så man brukar säga?

Är det någon som har några tankar eller tips så får ni gärna dela med er.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte att man ska försöka skriva något som aldrig skrivits förut, för då kommer man gå under i jakten på det unika. Det är väl knappast en slump att även dagens spänningshistorier bygger på gammal grekisk dramaturgi. Allt går igen, allt upprepas, allt är redan gjort. Så var inte rädd för att göra något som redan gjorts förut, bara du lägger det i en ny snygg förpackning och gärna med snäppet bättre kvalitet än föregångaren... :)

FRIDA sa...

Hej anonym!

Tack för dina insikter. Det var precis vad jag behövde höra!

Kram Frida

Nina sa...

Ja det är samma tankegångar jag har haft sista tiden. Jag har nästan fått kramp i hjärnan när jag försökt tänka ut något annorlunda och originellt utan att lyckas något vidare.

Usch att det ska vara så svårt att komma på något...

Hoppas du får din "aha-upplvelse" snart. :)

Kram

Anonym sa...

Insidan är viktigare än utsidan, vilket även gäller för prosa.

Unknown sa...

Skriv från hjärtat, skulle jag vilja säga. Jag har själv funderat mycket på det du tar upp. Jag har skrivit fem manus, fått fin feedback, men aldrig kommit i mål. Började skriva poesi och fick väldigt snabbt ett utlåtande på en A4 från ett förlag. Så för mej handlade det om att använda mitt språk och sätt att skriva på ett annat sätt än i romanformat.

Vidare har aldrig en historia kommit till mej, utan jag har bara satt mej ner och skrivit. Första meningen har blivit en bok (eller ett refuserat manus menar jag).

Kram
Liz

FRIDA sa...

Hej alla!

Nina, det värsta är att varje gång jag kommer på en idé så får jag en aha-upplevelse. Jag blir uppslukad av min historia och tycker att den är jättespännande, men uppenbarligen är de aldrig tillräckligt spännande eftersom jag inte blir utgiven. Hur sjutton ska man veta om ens historia är tillräckligt otrolig?

Hej Jesper! Jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad du menar. Kan du utveckla?

Hej Liz. Vad kul att det går bra med din poesi! Jag har funderat mycket på att experimentera med formen, men har inte riktigt vågat. Dels är jag rädd att formen kommer ta över och bli viktigare än innehållet, dels att jag inte ska kunna hantera den form jag väljer.

Jag ska nog försöka skriva färdigt den roman jag har börjat på och om det går åt pipsvängen får vi se om jag vågar prova något ännu nyare.

Kram Frida