Ju tidigare du hämtar på dagis desto mer älskar du ditt barn

Jag deltar i en debatt på Cecilia Blankens blogg på mama angående moderskap och arbete. Hur ser ni på de här frågorna? Har mammor rätt att heltidsjobba, är det någon skillnad på moders- och faderskärlek och vad har vi föräldrar för ansvar gentemot våra barn och oss själva?

1.     Efter att ha varit mammaledig ett år vet jag nu med säkerhet att hur mycket jag än älskar min dotter så mår jag bäst av att jobba. Uppgifter på min arbetsplats jag tidigare kräkts på njuter jag nu av att göra eftersom jag längtat så efter att ta en annan typ av ansvar än att bara vara projektledare hemma. Jag får använda all min kompetens och blir stimulerad och utmanad på ett sätt som JAG behöver. Det betyder dock inte att jag inte längtar efter min dotter. Jag saknar henne varje sekund, men jag märker samtidigt hur jag blir en gladare mamma av att komma utanför hemmets väggar (och hon blir trygg av att kunna vara med andra människor).

2.     Jag vill även påpeka att jag strävar efter att ha ett mer flexibelt arbete där jag kan vara med min dotter när hon vill/behöver det. Min dröm är ju att jag ska kunna försörja mig på mitt författarskap och då kunna anpassa arbetstiden efter min dotters behov.

3.     Sen handlar det naturligtvis om ekonomi också. Tjänar man inte fett med pengar är det kanske inte så lätt att jobba deltid, särskilt inte om man har tagit en lång föräldraledighet.

4.     Jag kan inte låta bli att undra om du, Lisen, hade sagt samma sak till en pappa. Var finns den sanna faderskärleken i debatten? Som historielärare vet jag också hur hårt kvinnor har fått kämpa och hur mycket de har fått ge upp för att ta sig in på arbetsmarknaden och jag tycker att vi som mammor har ett ansvar att visa våra barn att kvinnor kan/vill/behöver arbeta, precis som papporna.