Uppdaterade precis min länklista och såg då en delete-knapp som kunde radera hela bloggen. Tänk att allt detta som jag har upplevt de senaste månaderna bara kan försvinna genom en enda knapptryckning (eller möjligtvis ett par).
Just nu maler scenarion från min "nya kärleksroman" i huvudet och överallt ser jag stoff till boken. Kanske är det ett tecken. I vilket fall är det intressant hur hjärnan arbetar och hur en historia nästan växer fram av sig själv. Det är omöjligt att värja sig, den bara kommer.
Är det bara jag som blir förbannad över att Silbersky citerar "Att döda ett barn" i ett försvarstal för Anders Eklund?
4 kommentarer:
ja, jag blev också väldigt paff när jag läste om Silbersky-rättegången. inte så konstigt att mamma störtade ut...
intressant att höra hur det ser ut i huvudet på en författare! har aldrig förstått hur man kommer på alla dessa historier utan att råka sno från någon annan bok.
Det är skam, I tell you! Skam. Så nej, du är icke ensam om att reagera.
Jag håller helt med! Man GÖR INTE SÅ! Man undrar ju vad han trodde att han skulle uppnå med tilltaget...?
Nog reagerar man alltid!
Jag samlar också material till en thriller, det är helt magiskt hur allting kommer till en. Stort lycka till med förläggare och framtida böcker. //Annette
Skicka en kommentar