söndag 21 september 2008

En väntandes reflektioner

Katt på hett plåttak. Äggsjuk höna. Myror i byxorna. Jag har inte kunnat sova ordentligt sedan DET hände. Vågar inte hoppas. Vågar inte tänka. Mitt liv kanske kommer ändras för alltid. Det jag drömmer om mest kommer kanske inträffa. Nu är jag närmre än jag någonsin varit.


Vad gör jag om de ringer på måndag och säger "nej"????

Skicka positiva tankar min väg! Jag behöver dem just nu!

4 kommentarer:

Pernilla sa...

MASSOR AV POSITIVA TANKAR till dig! Jag är nästan lika nervös som du! Det är ascoolt. Även om de skulle säga nej, vilket jag inte tror, så har du ju kommet superlångt! Det kommer att gå finemang!

Anonym sa...

GRATTIS av hela mitt hjärta! Du är verkligen värd det här och nu ska du inte låta NÅGONTING stoppa dig! Kör hårt och tvivla inte på din förmåga för du har mer än de flesta! Att du har kvar BÅDA fötterna på jorden, det vet jag, men låt inte tvekan hindra dig. Du är jätteduktig och det här kommer att gå riktigt långt. Du kommer att få uppleva en stora tillfredsställelsen att tänja på dina gränser och verkligen använda din begåvning fullt ut. KRAM!!!!!

stina sa...

hoppas hoppas hoppas!!! jag håller alla fyra tummar (inkluderar alltid stortårna) så det är klart att det går bra! ;)
lova att berätta på bloggen/mailen så snart du vet!

FRIDA sa...

Tack, tack, tack!

Ni är så gulliga, det värmer verkligen.

Hela mitt universum är upp och ner, hur ska jag kunna göra någonting innan jag får veta?