Skrik och glädjetårar

Aldrig någonsin hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle få ett sådant här omdöme från förlaget. Just nu är jag i chock. Jag kan inte hjälpa att det känns lite som att det de skriver inte är sant. Samtidigt blir jag nervös, hur ska jag kunna leva upp till det här? (Gud vad knäpp jag verkar nu...). Såklart är jag också sjukt stolt!


Här kommer utlåtandet från förlaget, ord för ord:

"Vilken överraskning! Kan det här vara en ny deckardrottning? Jag kan inte påminna mig att jag lektörsläst ett svenskt kriminalmanus av högre kvalitet än det här! Som debut är det klart imponerande. Allt sitter redan som det ska: utmärkt personteckning, utmärkt gestaltning av interpersonella konflikter, bra miljöbeskrivning, fångande spänningsintrig, högt utvecklad gestaltningsförmåga överhuvudtaget och en ovanlig och högst förtroendeingivande förmåga att komma med det där lilla extra; den talande detaljen och den träffsäkra iakttagelsen.

Författaren skriver så bra och (har ett så bra) bildskapande att själva den atmosfär som frammanas har sug och känns speciell och fångande. Med lugn och självtillit och utan att driva upp tempot, lyckas författaren gestalta Fredrikas kaotiska liv på ett mycket intresseväckande sätt. Jag vet inte hur författaren bär sig åt för att lyfta Fredrikas vardagliga bekymmer till så höga höjder, men Fredrika är hursomhelst en komplex, mångfacetterad personlighet man gärna följer i spåren. Dessutom har författaren en säker och underhållande förmåga att gestalta olika personlighetstyper i vad som framstår som ett tvärsnitt av Lunds befolkning.

På de inledande sidorna finns några språkliga stappligheter och slutraderna är lite för banala i jämförelse med den övriga texten, men de här är bara småsaker som är lätta att åtgärda i ett annars mycket säkert berättat, lödigt manus."



PS. Det är jag som är "författaren"! DS