Julafton

Varenda morgon som jag vaknar och loggar in på min mail, efter mötena då jag sätter på ljudet på mobilen igen och hemma då jag kontrollerar att signalen faktiskt fortfarande fungerar minns jag hur det kändes att vara barn och vänta på julafton. Den där nervpirrande känslan lämnar aldrig riktigt kroppen. När man minst anar det försvinner tankarna bort och plötsligt sitter man där med ett dumt leende på läpparna och säger "ursäkta, jag uppfattade inte riktigt din fråga". Just nu ser mitt liv ut så här hela tiden. Jag kallar det positiv stress (istället för den där helvetes jävla plågsamma väntan som det egentligen borde heta).

Hjälp mig skicka ut goda tankar i universum. Eller ring förläggaren och fråga om de inte har någon ny deckare på gång som handlar om en tuff, kvinnlig polis i Lund med ett rörigt privatliv, eftersom du just är väldigt sugen på att köpa väldigt många exemplar av en deckar som just handlar om en tuff, kvinnlig polis i Lund med ett rörigt privatliv.