...men ibland verkar det uppstå kommunikationsproblem mellan mig och vissa män (lata kollegor i synnerhet).
Jag undrar såklart om det är något som jag gör fel. Är jag för otydligt, är jag för tydlig, är jag för rättfram, är jag inte tillräckligt rättfram osv.
Jag och en kollega, vi kan kalla honom X, har flera delade ansvarsområden. En sak som vi just nu jobbar på kräver en hel del förberedelser. Än så länge har jag dragit det tyngsta lasset eftersom han har varit upptagen och eller bara försvunnit när vi ska ha möte.
Idag satte jag ner foten (på mitt sätt) och visade X en lista på det som måste göras den närmsta tiden. Jag frågade honom vänligt vilka uppgifter han fördrog och han tittade på mig, skrattade och sa "jag tänker inte göra något av det". Jag förklarade att detta var vårt ansvarsområde, att det måste göras och att vi borde dela på uppgifterna och X svarade med att rycka på axlarna.
Nu undrar jag vad ni tycker. Har ni några råd om hur en sådan här person ska hanteras? Har jag varit för snäll eller för krävande, för otydlig eller för rättfram?
Jag vill gärna tillägga att X sällan/aldrig tar egna initiativ, så samarbetar man med honom tvingas mer eller mindre beordra honom om man inte vill göra alla uppgifter själv (vilket ibland känns lättare och det är väl det hans strategi går ut på). Han är en vuxen människa och jag önskar att jag inte hade behövt "be honom hjälpa till".
För att ytterligare strö salt i såren brukar X säga att det är en så lätt arbetsbörda på vår arbetsplats i jämförelse med andra ställen han jobbat på (trots att de flesta andra ständigt går på högvarv). Inte undra på att X känner så när han smiter undan allt ansvar. Jag blir så arg att jag kokar!!!
Jag vill även påpeka att jag har andra manliga kollegor som är helt fantastiska (så att ni inte tror att jag är någon galen, rabiat, fundamental feminist som är ute efter att bygga upp en enorm spermabank och sedan utrota det manliga släktet).
2 kommentarer:
Sta pa dig, Frida. Ja, du har varit for snall. Det faktum att du fragade vilka uppgifter han foredrog signalerade till honom att dig kan han kora med lite hursom helst. Det spelar ju ingen roll vad han foredrar, han ska ju helt enkelt bara gora 50% av skiten, oavsett han vill eller inte. Det ar ju 50% hans ansvar, eller hur? Jag skulle snacka med honom igen och saga: Jag kanske var lite oklar forra gangen vi paratde om det har. Vad jag menade att saga var att du ska gora foljande: (rakna upp alla grejer som han ska gora), medan jag gor resten. Fattar du battre nu? Och sen gar du, utan att stanna och lyssna pa gnallet. Se vad som hander harnast. Och vagra helt enkelt gora hans jobb, och se till att det star helt klart och hela varlden vet att om det inte blir gjort sa ar det for att han vagrat gora sitt jobb. Men sjalv ar jag ar en riktig bitch, sa jag kanske inte borde ge rad! :) Men allvarligt talat, man maste satta sig i respekt hos man om man ska samarbeta, och vi kvinnor ar daliga pa det, for de flesta av oss vill bli omtyckta av alla. Har just fyllt 40 och insag for ett par ar sen att I couldn't care less om folk gillar mig eller inte (sarskilt pa jobbet), bortsett fran mina narmaste och karaste. Och gud sa skont det ar att inte bry sig langre. Jag mar battre sen jag blev lite bitchigare.
Det är jättesvårt med den typen av konflikter på jobbet. Det är jobbigt när man måste dalta med folk eller säga till dem på skarpen för att de inte gör sitt jobb. Egentligen borde du berätta det för din chef, men man vill ju inte skvallra heller.
Folk blir upprörda över varför saker i samhället inte fungerar - här har du anledningen.
Häls. Anna
Skicka en kommentar