...då är man riktigt trött.
Jag vet inte vad det är med mig. Jag sitter och stirrar på skärmen och känner mig tom. Borde duscha och gå och lägga mig. Läsa lite kanske. Men det finns ingen ork.
Jag ska inte klaga, jag har ju bara mig själv att ta hand om. Men trött är jag, så det rungar i öronen av sömnbrus.
Det har varit kallt och blött i Skåne idag. Jag har ätit grönsakspaj och nu ser jag hur skrynkliga våra gardiner är.
Så länge jag väntar på ett svar kan jag inte skriva. Det är som om huvudet blivit till en isklump. Tankarna har frusit fast och kan inte röra sig. För tänk om de säger ja, tänk om det blir något den här gången. Då vill jag ju ägna all energi åt det och inte slarva bort någon kreativitet på andra projekt.
Men jag blir lite rädd att jag kommer få vänta hela livet. Det vore ju tråkigt på alla de där historierna som så gärna vill bli skrivna.
1 kommentar:
Jag känner också så ibland. Huvudet är helt tomt och det går inte att få fram en rad. Men inspirationen kommer tillbaka, jag lovar!
Berra B
Skicka en kommentar