Nu har jag skickat iväg första versionen av mitt nya manus för läsning.
Visst är det lustigt hur man helt plötsligt kan känna sig helt tom inför något som man tidigare tyckte var både roligt och spännande? Det är läskigt hur styrd man är av sina tankar och känslor.
6 kommentarer:
Men hallå, hur snabb är du egentligen?
Är SÅ sjukt nyfiken på det du skriver. Kan du inte lägga ut en liten snuttelitsnutt på bloggen?
(Och vad ÄR det vita under broccolin? Är det nån skum mat eller bara tallriksdekoren?)
:-)
Hej Simona!
Jag gör verkligen inget annat än skriver, vilket kanske kan verka tråkigt för vissa, men det är otroligt mycket lättare när man kan sitta 12 timmar i sträck!
Jag vågar nog inte lägga ut något på ett tag. Just nu känner jag mig jätteosäker på det jag producerat och tänker därför helt sonika kasta mig i ett nytt manus som jag tidigare jobbat på.
Ha ha, det vita är bara en dekoration på tallriken.
Kram Frida
Hej Frida. Vem är det som läser utöver din mamma?
Och vad är gången, vilken typ av feedback kan du förvänta dig?
kram Åsa
Åsa: vilken intressant fråga!
Frida: Näe, jag tycker också det är så kul att skriva. Förstår osäkerheten, man är så vinglig i början. Men vi är nog många som längtar efter att få läsa. Kul att få veta lite i alla fall.
Kram
Hej!
Det är min fantastiska mamma som läser. Hon är gymnasielärare i svenska, riktig språkfascist och dessutom själv en duktig skribent som gått på Lunds universitets författarskola och nästa själv blivit utgiven, så feedbacken jag får från hennes är omfattande och ovärderlig.
Jag tror aldrig att jag skulle kunna få ett manus i tillräckligt gott skick utan hennes hjälp!
Om jag, efter att ha redigerat manuset, tycker att det är tillräckligt bra kommer jag förmodligen be några nära vänner att läsa det.
Kram Frida
Hej!
Är lite nyfiken på hur många sidor ditt färdiga manus hamnade på.
Lycka till och jag håller tummarna att vi får se din bok på hyllorna i framtiden!
Skicka en kommentar