Jag har precis läst färdigt min senaste bokcirkelbok, Den vita tigern av Aravind Adiga.
Först tyckte jag att boken var rolig, men sedan tröttnade jag lite på den. Den är väldigt "snackig" och berättas, som så många andra böcker, ur en ung mans perspektiv.
Den vita tigern är, som sagt, en ung man som trots att han är född in i en låg klass lyckas förbättra sina egna möjligheter i livet genom att bli privatchaufför.
Boken handlar framför allt om klassmotsättningar, det indiska samhällets hierarki, korruption och möjligheten att bli sin egen lyckas smed.
Det var inte förrän jag hade läst färdigt Den vita tigern som alla bitarna föll på plats och för mig är det ofta det som kännetecknar en skicklig författare. Det var absolut inte så att man inte förstod vad som skulle hända, snarare gör ramberättelsen att man redan från börjar anar hur historien kommer utvecklas. Däremot var det många delar som saknade mening innan man läste slutet.
Den vita tigern är mycket läsvärd och den ger en skrämmande bild av ett Indien under utveckling. För alla som gillar att läsa något annorlunda kan jag absolut rekommendera den. Jag håller dock inte med DN:s recensent om att boken är "En psykologisk thriller som man sträckläser".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar