Tänk om jag bara fick en chans. En endaste liten chans. Jag vill så gärna vara en av dem. Som sitter och skriver. Hela dagarna. Och blir lästa. Får påverka människor. Med ord. Och historier. Och fortsätter att producera. Fortsätter att utvecklas. Själv är jag rädd att det en dag tar stopp. Att det inte längre finns någon energi eller kreativitet kvar. Det är väl bara en idiot som skriver manus efter manus som ingen vill läsa. Någon gång måste man ju inse sina egna begränsningar.
5 kommentarer:
Fåntratt. Inte misströsta nu. Du kommer att uppfylla din dröm. Jag har svarat på din utmaning. Kika gärna på det.
http://www.piratforlaget.se/forfattare/malin-persson-giolito/blogg
Instämmer med ovanstående: Ge inte upp. Du kommer att lyckas. Jag har läst en hel del av dina inlägg, samt sammanfattningen kring dina manus, lektörernas kommentarer osv. Du verkar ha det som krävs, även om startsträckan har blivit lite orättvist lång. Men en dag så händer det! Själv sitter jag här med en nystartad blogg, men inga besökare... :)
Tack hörrni! Det är lätt att tappa tron och lusten.
Malin, vad kul att du antog utmaningen!
Marc, vilken spännande blogg. Nu har du en besökare och jag sa försöka sprida information om din sida!
Kram Frida
Ja så där tänker jag med. Nånting driver oss att fortsätta. Hmm...
Skicka en kommentar