torsdag 5 november 2009

Refuserad

Det finns många sätt som man kan bli refuserad på, men de två vanligaste är förmodligen att man får ett kort brev från ett förlag där det står att de inte är intresserade av att ge ut ens verk, eller att man får ett något längre brev med feedback om vad man behöver jobba på för att kanske någon gång i framtiden ha en liten chans att bli utgiven, även om förlaget för tillfället inte är intresserade.

Det senare är naturligtvis något bättre, även om det i praktiken betyder precis samma sak som det föregående, ett NEJ.


Hur gör man då för att inte bli sårad av en refusering? Någon har ju ändå läst det manus som man trott på och kämpat med i X antal månader och sagt att det inte är tillräckligt bra.

Det första man måste tänka på är att förläggare inte i första hand är några slags magiska féer som arbetar med att hitta nya potentiella förmågor och uppfylla deras allra våtaste drömmar. De har visserligen möjligheten att göra detta, men det är inte deras jobb. Istället måste man se dem som kallhamrade affärsmän som, när allt kommer omkring, vill dra in en så stor vinst som möjligt.

Det andra är att ett manus är som en jobbansökan, eller kanske snarare som en trisslott. Du har en liten chans att vinna, men oddsen är alltid emot dig.

För det tredje så har många fantastiska författare refuserats massor av gånger. Det gäller bara att hålla fast vid sin övertygelse om att det är skriva som man är menad att göra, och nöta ut förläggarna med manus efter manus, tills de slutligen ger med sig. Förmodligen har alla författare du beundrar någon gång refuserats. Du är inte ensam!


En person som öppenhjärtigt skriver om sina refuseringar och sin kamp för att bli utgiven är Liz. Kolla in hennes blogg här.


4 kommentarer:

www.malinrocaahlgren.com sa...

Jag får väl bli ny medlem i det gänget snart, då jag förmodligen kommer bli refuserad snart. Nästa vecka ska min första roman på posten.

Unknown sa...

Malin: Inga refuseringar i förskott!
Men jag förstår hur du tänker: Lika bra att intala sej själv att det inte blir något.

Men tappa inte tron.

Att göra sa...

Jag förklarade nyss för en vän att jag ska bli en publicerad författare, men att jag antagligen inte blir det på min första bok (beräknad refusering 2010). Hon tyckte att det var en konstig inställning, men jag tänker mig att det blir lite lättare att ta emot de negativa beskeden om man inte förväntar sig att bli utgiven på första försöket. Och i annat fall blir man positivt överraskad!

Tur att det finns så många trevliga bloggare som man kan söka refuserings-sympati hos. :)

Lycka till med ditt skrivande!

FRIDA sa...

Hej alla!

Vill man skriva så måste man vara beredd på refusering, tyvärr. Men det betyder ju inte att man inte kan dela på eländet!

Kram Frida