Jag har nyligen läst på en blogg att inget förlag kommer ge ut din bok om du inte:
A) är känd eller har fantastiska kontakter
B) är enastående på att marknadsföra dig
C) har en alldeles osannolik tur
Enligt denna källa, som säger sig vara väl insatt i förlagsvärlden, kan man glömma att det räcker med att skicka in ett jättebra manus.
Eftersom jag varken har tur eller är känd/besläktad med någon som är känd (kanske finns det någon som kan tänka sig att adoptera mig?) är min enda chans att bli utgiven med andra ord att marknadsföra mig själv och dessvärre har jag varken erfarenhet, kunskap eller energi nog att göra detta.
Missförstå mig rätt nu, om jag hade minsta lilla kunskap när det gäller marknadsföring så hade jag hittat energin och skaffat mig erfarenhet, men när man är totalt ovetande är det svårt att veta var/hur man ska börja.
AHRG- någon mer än jag som blir frustrerad?
12 kommentarer:
Äh, ta det där med en nypa salt.
Vad jag har lärt mig när jag tittar på min omgivning är att de som lyckas är de som fortsätter. De som kämpar på år efter år utan att ge upp sina drömmar, de har faktiskt lyckats till slut, trots att det inte alltid är de som är de mest begåvade från början.
Jag beundrar din produktivitet och din kämpavilja! Keep it up!
/Sara
Allså, jag menar inte att du inte är begåvad, det lät kanske så ser jag nu. jag är övertygad om att du har stor talang! Vad jag menade var bara att jag tror envisheten är viktigast.
Hej Sara!
Tack. Du har absolut rätt, mycket handlar om envishet, och det har jag.
Samtidigt är det ju lite sorgligt med folk som kämpar och kämpar hela livet men aldrig lyckas.
Jag står inte ut med tanken på att bli sådan, mest för att det verkligen känns som att det är det här som det är meningen att jag ska göra och tanken på att jag aldrig skulle få chansen är så sjukt tragisk.
Men tack ändå för peppen.
Kram Frida
Äsch, inte läsa sån't. Man blir bara nedslagen i skorna.
Vi ska kämpa för att få våra alster utgivna och en dag ska vi lyckas! Trots att vi har oddsen emot oss (enligt den bloggen).
Kämpa på!
Kram
Jag kände ingen - absolut ingen. Jag hade inte ens träffat en författare i hela mitt liv. Jag blev refuserad typ 15 ggr och jag antogs endast på mitt manus meriter. Inget annat. Jag är inte känd. Jag kände INGEN.
Så det så.
Ja vem var det som skrev sådär? Är den personen viktig eller vet han/hon att det ÄR så? tillåt mig fnysa lite. Det finns redan så mkt motstånd för oss aspiranter, så sånt där ska man inte ens skumma sig förbi. Och DU, du är så begåvad osm skrev en roman på 6 veckor och fick de där fantastiska utlåtandena tillbx, så Frida, you r going to make it! Det är bara en tidsfråga ;)
Jag är inte heller känd och har absolut inga fantastiska kontakter, inte heller är jag enastående på att marknadsföra mig.
Men jag försökte nätverka, såg till att min namn syntes så ofta som möjligt (tack och lov har jag ett lite ovanligare för- och efternamn).
Jag såg till att mina följebrev stack ut så förbannat mycket och så måste jag ha haft en fantastisk tur. Två manus, två genrer med en månads mellanrum.
Man får inte ge upp.
Hej alla!
Jag hoppas att ni har rätt.
Kanske är det en del av tjusningen med författardrömmen, att det är så otroligt svårt att nå fram.
Jag blir dock lite trött på utgivna författare som säger "en bra text hittar alltid sin publik". Är det verkligen sant? Hm. Jag tror tyvärr inte det...
Kram Frida
Och bara för att förtydliga, enligt källan behöver man bara uppfylla en av de tre kriterierna, dvs a, b eller c.
/F
Vem är det som skrivit detta och på vilken blogg? Är det hemligt? Nyfiken!
Hah, det där är inget att bry sig om. Om man vill nå sina "drömmar" så ska man inte lyssna så mycket på andra utan bara följa "sitt hjärta" ...
Hej Andrea!
Jag minns faktiskt inte. Jag länkade in till bloggen via en mängd andra inlägg (tror att jag började på Multimanus eller hos Ann Ljungberg, men är inte helt säker...). Bloggen var ganska enkel och anonym och persikofärgad tror jag. Minns inte mer än så ;-(.
PJ, självklart ska man följa sitt hjärta. Men att drömma om att skriva och aldrig bli läst suger. Jag behöver ett förlag!!!
Kram Frida
Skicka en kommentar