...föreställer jag mig hur det kommer att kännas den dagen som ett förlag ringer och berättar att de vill ge ut min bok.
Det har ju redan hänt en gång, men då var jag så otroligt grön, hade bara några veckor tidigare skickat ut mitt allra första manus och blev så chockad att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen.
Nu är det en helt annan sak. Om jag skulle få det där samtalet nu så skulle jag skrika rätt ut. Två år av förhoppningar ligger inkapslade inuti mig, två år av drömmar, svett och tårar. Jag har hunnit påbörja ett 30-tal manus, skrivit färdigt fyra och investerat ett enormt antal timmar framför datorn.
Jag kommer kanske börja gråta, men mesta av allt kommer jag att bli så sjukt, otroligt, extremt glad.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge, att jag inte hinner ge upp och tappa sugen.
3 kommentarer:
Åh vad spännande! Jag håller tummarna tills de blånar att "the call" kommer snart. När som helst. Typ nu. :)
Hej Nina!
Jag också. Varje gång telefonen ringer hoppar jag till. Spänningen är olidlig (som vanligt ;-)).
Kram Frida
Tss tss, inte tappa sugen, det är så väry beige. På den här bloggen:
http://magstarkt.blogg.se/
kan du läsa om en kollega till mig som nästa vecka släpper sin bok. Hon beskriver SIN process i ett inlägg "så förverkligades..."
Så, inte ge upp. Man minns SAMTALET resten av livet...
Kram
Skicka en kommentar