Ni vet att jag berättar allt för er. Jag skulle aldrig undanhålla information hur pinsamt det än känns och idag har jag verkligen varit med om något mycket genant.
Låt oss ta det från början...
De senaste veckorna har jag börjat få ont i mina tummar (mest den högra) och jag har undrat och undrat hur detta kommer sig. Vad jag än gör försvinner inte värken och jag har ingen aning om hur den har uppstått.
Idag bestämde jag mig slutligen för att uppsöka läkare (jag har nämligen klippkort på vårdcentralen). Ni vet hur det är när man träffar en läkare, man försöker upprätthålla något slags stolthet innan man ska avslöja vad problemet är och hamnar i ett omedelbart underläge.
Läkare jag fick idag var en trevlig, äldre herre som hette Stig och efter de vanliga frågorna om vad jag jobbar med och om jag har några tidigare hälsoproblem bad han mig att berätta vad jag hade sökt för. Van som jag är höll jag fram mina tummar och förklarade att det gör ont i dem, särskilt när de böjs.
Stig bad mig röra på tummarna och det dröjde inte länge innan han drog ner glasögonen på nästippen och ställde en, i sammanhanget, oväntad fråga.
- Hur ser din kosthållning ut?
Aningen ställd försökte jag svara så gott jag kunde samtidigt som jag såg hur det drog i Stigs ena mungipa.
- Jo, jag försöker äta nyttigt och balanserat.
Vi tittade avvaktande på varandra under ett par sekunder innan han återigen öppnade munnen.
- Choklad, äter du det?
Jag ska inte säga att jag kände mig direkt påhoppad, snarare tagen på bar gärning, och jag torkade mig instinktivt om munnen.
- Det händer.
Stig la ifrån sig journalen och nu log han med hela ansiktet.
- Jag tror att det här är ett fall av chokladtumme, har du hört talas om det?
Nej, det hade jag inte och därför lät jag Stig berätta.
Det visade sig att "chokladtumme" är ett vanligt problem hos kvinnor, särskilt under hösten och vintern. Många tar en eller två bitar choklad oftare än vanligt och bryter av dessa med tummen med en sådan iver att den böjs för långt och därmed skadas ligamenten.
Jaha, nu vet ni det. Chokladtumme alltså. Doktor Stig har rekommenderat mig två veckors vila och glass istället för choklad när suget sätter in.
11 kommentarer:
Hrrm... känner mig VÄLDIGT träffad här... *host, host*
Är det sant??? Skojar du???
Ja, det var nog i alla fall den mest udda diagnos jag hört talas om :)
Hoppas i alla fall att det snart blir bättre!
Vad?! Hahaha, den diagnosen har jag inte fått lära mig om. Jojo, alltid lär man sig något nytt... Men inte bryter du väl chokladen med vänstertummarna ens någon gång, eller? Jag är skeptisk, helt klart. :)
Haha, vänstertummEN, menade jag naturligtvis. :)
Men seriöst! Du har chokladtumme, Malin har pussjuka och jag har bara en vanlig förkylning. Kan inte jag få något roligt jag också?
Ett par bitar mer än vanligt? Ett par chokladkakor mer, i mitt fall. Men tur att det inte var något allvarligare :-)
Hahaha, det var ju helt underbart!!!
Det verkar som om herr doktor har fått chokladnoja!
Kan det finnas någon sådan diagnos eller har han bara roligt på jobbet?
Hoppas ändå att behandlingen hjälper!
Nä, ärligt?
Okej. Det jag skrev kanske inte var helt sant. Jag har faktiskt diagnosticerat mig själv, men jag anser att chokladtumme är ett minst lika allvarligt tillstånd som musarm!
Och TW, if du stöter på ett liknande fall i framtiden så kan jag avslöja att jag ibland måste bryta av choklad med vänster tumme eftersom höger har blivit så utsliten ;-).
Kram på er!
Ajajaj, det är ett hårt jobb att vara höstdeppigt chokladtokig! :) Själv tryckte jag i mig fyra snickers-glassar och en cola igår pga akuta cravings. Hade ont i magen hela natten sen. Vet inte om det var värt det, men å andra sidan är jag ruskigt sugen på att ge mig på en ny omgång. Höst, suck.
Skicka en kommentar