lördag 2 oktober 2010

Slumpen




Hörde för ett par veckor sedan någon inom bokbranschen som uttalade sig om hur mycket hon ogillade böcker där slumpen var viktig för handlingen och höll på att sätta i halsen. Slumpen är mycket viktig, om inte helt avgörande, i alla mina historier och jag förstår inte hur man kan skriva utan att använda sig av slumpmässiga händelser som påverkar handlingen.

Som tur var talade sig Ian McEwan varm om slumpens vikt i en god historia under sitt besök på Babel så nu känns allt bra igen.


Vad tycker ni om slumpen? Är det okej att kasta om saker och ting i en berättelse eller måste allt följa en tydligt utstakad väg?

9 kommentarer:

Simona sa...

Jag ogillar slumpen. I alla fall i mina egna böcker. Tror det har med trovärdighet. Min genre är ju inte direkt världsberömd för sin höga trovärdighet så slumpen går fetbort...

Annelie sa...

Jag känner mig spontant tveksam. Hörde också det där om slumpen, vem det nu var som sa det. Och som läsare föredrar jag nog det mer trovärdiga alternativet till slumpen. Tror jag. Men det kanske blir ändring på det efter att jag läser dina böcker :-)

FRIDA sa...

Jag förstår vad ni menar, men i ärlighetens namn påverkar ju slumpen våra liv hela tiden och då vore det väl orealistiskt om detta aldrig hände i böckernas värld.

Oförutsedda möten, olyckor, förseningar mm. är ju en naturlig del av livet och just den typen av saker har iaf påverkat mitt liv jättemycket. Hur mötte ni t.ex. era respektive, var inte det av en slump?

Detta är verkligen en spännande diskussion!

Kram Frida

Ninas skrivarlya sa...

Personligen vill jag ha ett visst mått av slump, men inte alltför uppenbart kanske. Livet vore väl trist utan lite slump emellanåt... ;) Som du säger; maken och jag möttes av en ren slump.

Vilken knäppt ord slump är för övrigt, om man läst och skrivit det några ggr för sig själv. Slump, slump, slump... Förlåt, men det är lördag och jag är astrött. Ignorera mitt inlägg. :DDD

Anneli sa...

Jag tycker att slumpen är jätteviktig, i alla fall för mig. Vad är motsatsen? Ödet, det har väl alltid ansetts mindre trovärdigt. Jag tror på både slump och öde och det använder jag när jag skriver.

Kraxpelax sa...

Nu har den politiskt-mediala överklassen och den organiserade brottsligheten gjort gemensam sak mot Sverigedemokraterna. Facket och Original Gangsters. Demokratin är hotad. Då kan jag omöjligt tiga. Det är en medborgerlig PLIKT nu för alla oss som GILLAR OLIKA att slå till mot den falska vänsterns åsiktsterror, Gleichschaltungs- och diktatursträvanden.

Samtidigt känner jag mig skyldig att sprida ljus över det verkliga HIV-läget i vårt land. Mörklagt av de Mäktiga. Sanningen MÅSTE komma fram. Det gäller liv och död för oss alla!

Vidare instiftar jag den ultimata religionen, den "metakatolska kristosatanismen".

Denna sida upp!

Bonus, runt 1500 franska dikter översatta och tolkade av mig:

Ordgaller

- Peter Ingestad

stinabloom sa...

Slumpen är den bästa motorn i storytelling. Antonio Tabucchi verkar hålla med mig i dagens Sydsvenskan.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1255610/Slumpens-skordar.html

Han är för övrigt en mycket intressant författare, kan rekommenderas! Har bara läst Indisk Nocturne, men blev sugen på att läsa mer nu.

Lyssna inte på såna saker, det är ju bara en persons subjektiva åsikt, som inte alls säger något om hur bra olika böcker är.

Caroline sa...

Som du säger, Frida, slumpen är närvarande i allas våra liv så varför inte i bokvärlden också? Sen är det ju kanske skillnad på slump och slump, alla stora händelser kanske inte behöver hända för att en kommissarie glömmer gurkan på rullbandet och går tillbaka för att hämta den, råkar få syn på en viktig person i brottsutredningen och sen sitter de där med en bekännelse. :-)

Therese sa...

Jag håller med dig Frida: Slumpen, eller ödet om man föredrar det, är en oerhört viktig del av allas liv - självklart måste den få finnas också i böckernas värld.

Kram på dig!