Tänk om man kunde posera som Beyonce.
Vilken eftermiddag det har varit! Nu är vi färdiga med plåtningen och det var jättekul. Världens trevligaste fotograf kom hem till oss och monterade upp en liten fotostudio och sedan satte vi igång.
För mig känns det allt annat än naturligt att stå och le och göra mig till i en och en halv timme, men jag försökte verkligen och har en nyfunnen respekt för folk som jobbar med det här. Gud vad jobbigt det är att sträcka på kroppen, försöka se lång men ändå avslappnad ut, hålla in magen, hålla koll på kläder, smycket och hår och dessutom försöka se glad, pigg och trevlig ut på en och samma gång.
Nu ska jag fira dagen med glass och "dreamgirls" som jag spelade in igår.
Jag lovar att meddela när reportaget kommer i tidningen!
4 kommentarer:
Jag håller med, det känns fruktansvärt onaturligt. Jag och min syster var på någon slags fotografering i höstas och jag kände mig bara väldigt off, hehe.
Hoppas du blir nöjd med resultatet i alla fall :)
Jag blev också fotograferad för någon vecka sedan, och krampen i käkmusklerna kom efter typ fem sekunder. Kändes väldigt onaturligt! Nu ser jag med fasa fram emot att se resultatet...
Ser i alla fall fram emot reportaget i Amelia! Kram!
Ska bli jättekul att läsa om dig i tidningen :)
Sofia
Hej Malin!
Tack. Ja,d et blev bättre än jag trodde, även om jag alltid tycker att jag se så fåning ut när jag står och smilar.
Eller hur Karina! Man ler och ler och tycker att man ser hur töntig ut som helst. jag ahde turen att ha en spegel inom synhåll vilket hjälpte lite.
Hej Sofia. Tack, det tycker jag också!
Kram Frida
Skicka en kommentar