Jag har lovat att ge er en liten uppdatering om hur det har gått för mitt manus "Desamor".
Alla förlag som hört av sig har uttryckt att historien är unik och mycket intressant och några har även sagt att jag gärna får återkomma med en "ny version" av boken.
Jag visste någonstans att "Desamor" var en stor chansning eftersom den är mycket komplex. Ska jag vara ärlig så vet jag t.ex. att flera scener inte är ordentligt genomarbetade utan "tillfälligt hoplappade" för att historien ska hålla. "Desamor" behöver väldigt mycket mer arbete och jag överdriver inte om jag säger att jag förmodligen behöver lägga ett till år på att utveckla den mer.
Någon gång i framtiden kommer jag att återkomma till detta manus, men jag tror att jag behöver pausa för att kunna se på det med nya ögon och dessutom utveckla min skrivteknik för att kunna göra historien rättvisa.
Några av de synpunkter jag fått på boken är att huvudkaraktären inte är tillräckligt sympatiskt (jag har medvetet valt att ha en inte helt genomgod, rotlös kvinna som dricker för mycket, har en dålig relation till sin son och som dessutom har tillfälliga, sexuella förbindelser - dock vill jag bara poängtera att hade hon varit man hade förmodligen detta inte varit något problem). En lektör föreslog t.ex. att jag skulle byta berättarröst till en annan karaktär - något som eventuellt hade kunnat förbättra historien. En annan synpunkt jag fick var att jag använde mig av ett "påhittat kafé" i Lund - detta är dock inte sant, kaféet finns på riktigt men fanns tydligen inte då lektören pluggade i Lund för många år sedan ;-).
5 kommentarer:
Intressanta synpunkter. Jag tycker att perspektivet ofta berör extra när huvudpersonen inte alls är sympatisk (tänk American Psycho)!
Och jag tycker precis tvärt om - om karaktären är osympatisk blir jag inte berörd alls.
:-)
Med det sagt så kan man visst känna för en sådan kvinna som du beskriver, men kanske man måste jobba med det subtila - skapa förståelse för varför hon beter sig som hon gör, ge henne ett lidande, låta henne göra så gott hon kan. Äh, jag kan inte förklara, men för mig är osympatiska huvudpersoner helt ointressanta. De behöver inte vara GODA, men man måste hitta nåt man gillar hos dem, en sårbarhet.
håller med simona.
Hej alla!
Självklart är huvudkaraktären inte ett "monster", hon är mycket mänsklig och sårbar och hela historien går ut på att förklara varför hon är som hon är. Dock är det intressant att en kvinnlig huvudkaraktär nästan måste vara genomgod, det är det jag vänder mig mot. Ingen av oss är väl rakt igenom änglar, alla har sina "mörka sidor". Det måste ju t.ex. finnas kvinnor i världen som inte är helt bekväma i sin modersroll och som är "frånvarande mammor" trots att de i övrigt är väl fungerande människor i samhället (dvs inte narkomaner, psykiskt sjuka eller liknande).
Kram Frida
Jag förstår precis vad du menar, Frida. Själv är jag urtrött på genomgoda karaktärer som har fått en radda personliga problem för att vi ska tycka att de är mänskliga.
Min egen huvudperson är inte sådan alls heller, men vad förlagen anser om henne återstår att se.
Skicka en kommentar