Här sitter jag, alldeles allena, i ett stort (okej, kanske inte direkt stort), tomt lärarrum. Alla andra har tydligen kompensationsledigt och jag knappar på datorn i min ensamhet. På ett sätt är det skönt att i lugn och ro få röja undan och förbereda allt inför nästa läsår, men lite övergiven känner jag mig allt.
Lunch, någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar