Ett tidsenligt språk

En av de viktigaste sakerna att tänka på när man skriver en historisk roman är att använda ett tidsenligt språk. Detta kanske inte verkar alltför komplicerat, men när man väl sitter där med sina 90 000 ord kan det ibland kännas överväldigande att försöka bena ut vilka uttryck som faktiskt går att använda och detta är vad jag har ägnat de senaste dagarna åt.

Jag har använt mig av en ovärderliga källa: svenska akademins ordbok där man kan söka efter när ett ord först har använts i skrift (dessvärre är sidan ännu inte färdig, men jag tror de har kommit till bokstaven t). Dock har jag ruckat lite på reglerna och så länge ett ord har använts i skrift någon gång på 1700-talet har jag känt att det varit okej att även använda det i min bok (som utspelar sig på 1770-talet).

Hittar man inte det man söker i SAOB kan man även använda sig av en etymologisk ordbok.


Då jag skrev manuset sökte jag på alla ord som jag var osäker på, men nu när Charlotte Hassel ska bli utgiven känns det nödvändigt att dubbelkolla och i framtiden kommer jag garanterat dokumentera alla ord jag slår upp så jag vet vad som är gångbart.

Här kommer några exempel:

existera, kaos och idiot användes på 1700-talet, fjanta och scenario fanns däremot inte!