torsdag 12 januari 2012

Jag måste pausa




När jag skriver som allra mest intensivt måste jag i bland pausa. Jag klarar av runt 45-60 minuter av sträckarbete innan hjärnan behöver rast. Problemet är bara att när man väl tar rast så är det lätt att fastna där. T.ex. kan man börja läsa bloggar eller titta på ett TV-program. Det är bra avkoppling, men svårt att sluta med.


Någon mer än jag som har det här problemet? Hur löser ni i så fall det?

6 kommentarer:

Helena Milton sa...

Man får vara disciplinerad och bestämma en tid helt enkelt. Om man exempelvis läser bloggar "som rast" så sätter man av t.ex en halvtimme till det och sedan återgår man direkt till skrivandet när tiden är ute och så samma sak inför nästa rast o.s.v. Disciplin, svårt men nödvändigt :-)

Kära Syster sa...

Jag har precis lika svårt att fokusera. Jag kan arbeta koncentrerat en kort stund och sedan flaxar hjärnan i väg. Helena har helt rätt, men det är det där med att komma ihåg att titta på klockan när man pausar, för man tycker att man "inte ska göra så mycket, ska bara kolla en grej på en sida" och så missar man att det blir fem sidor med en del länkar som man såklart också "måste kolla." Puh, det är knepigt, men sakta, sakta blir det förhoppningsvis en bok av ens arbete ändå.

/Anna

Åsa Hellberg sa...

Jag kan lätt fokusera i fyra timmar (utan paus), men sedan är jag tokslut och gör något annat resten av dagen.

FRIDA sa...

Hej!

Helena, du har alldeles rätt. För det mesta är jag ganska disciplinerad, men ibland orkar jag bara inte ;-). Då försöker jag hitta på ursäkter som att min hjärna behöver vila eller att jag faktiskt undermedvetet löser problem i handlingen (vilket faktiskt kanske kan stämma).

Anna, jag läste om en författare (Lina Forss?) som sa att författarskap består till en tredjedel av att skriva, en tredjedel att läsa och en tredjedel att tänka.

Men Åsa, du låter ju superwoman. Skriver jag fyra timmar i sträck är jag rätt slut sedan och då blir det inte mycket annat gjort!


Kram på er/Frida

Åsa Hellberg sa...

Nä, men det blir det ju inte för mig sådana dagar heller. Det är då jag ser alla mina filmer:)

FRIDA sa...

Ha ha Åsa! Det tror jag inte på, du verkar vara en riktig energimänniska ;-).


Kram Frida