måndag 30 januari 2012

Prinsessan och krigaren

Min man frågade mig häromdagen om jag trodde att vår dotter skulle bli en sådär riktigt "tjejig" tjej och det fick mig att börja fundera på vad det egentligen innebär att vara tjej.

Som jag ser det är alla tjejer komplexa och har både det där "tjejiga" och det "tuffa" och det svåra är ju att hitta en bra balans mellan de olika ytterligheterna. Ofta vill omvärlden definiera en som antingen det ena eller det andra, och man kan t.ex. inte vara smart och söt på samma gång.

Tyvärr beror ju detta delvis på att många av de attribut som kopplas samman med kvinnlighet ses som onödiga och fåniga (som att t.ex. intressera sig för inredning, pyssel, matlagning, smink, kläder osv.). Förenklat kan man ju säga att eftersom kvinnlighet ses som något negativt och svagt vill man skydda småtjejer genom att hålla dem borta från rosa kläder och prinsesslekar, vilket egentligen både är tråkigt och fånigt. Varför kan vi inte fira allt som kvinnor är och tycker om istället och varför kan inte rosa få vara en stark färg?

Jag minns att jag läste ett inlägg av Amanda Schulman där hon förklarade att hon behöver få bry sig om läppglans och skotrender ibland eftersom det ger henne en paus ifrån allt som är jobbigt och kravfyllt, och jag håller verkligen med om denna beskrivning.


Vad säger du: Ser du ner på människor som bryr sig mycket om hur de ser ut och tror du att det är farligt att klä sina döttrar i rosa?


8 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med om att det är en svår fråga. Mycket som räknas som tjejigt ses också som negativt. Det är en svår fråga!


MVH Mari

Anonym sa...

Fast är kvinnlighet verkligen bara rosa och smink? Är inte det attribut som tilldelats kvinnor och som man nästan tvingas vara intresserad av om man vill vara kvinnlig?

Det är en svår diskussion.

/Anna

Anonym sa...

Jag ser inte ner på folk som bryr sig om hur de ser ut. Jag tror att man mår bra av att fixa sig själv lite och det betyder inte att man inte kan vara smart!

Anna Lindén

stina sa...

Mycket intressant. Innan jag fick barn för drygt tre månader sedan var jag på det klara med att inte klä min dotter i rosa alls. Sen upptäckte jag att jag tyckte det var väldigt fint. Sen insåg jag att förvägrar jag mitt barn rosa, eller blått för den delen, kommer hon en dag att BARA vilja ha rosa. Revolten kommer som ett brev på posten. Å andra sidan kommer revolten vad jag än gör, om kanske något helt annat, så det kanske kvittar.

Om smink och mode bryr jag mig inte mycket, men jag är väldigt tjejig fast på ett annat sätt. Kanske snarare feminin, vad nu det innebär...

Ninas skrivarlya sa...

Min dotter har alltid älskat rosa, glitter och rysch-pysch och hon är en helt normal 15-åring idag. ;D

Anneli sa...

Jag tycker att vi ska ha mer rosa och glitter, och att det ska bli positivt och kopplas ihop med alla bra saker som andra färger gör. Jag tycker att rosa är diskriminerat. När man tar bort rosa och säger att det är en negativ färg för tjejer, så säger man ju samtidigt att det som är pojaktigt är bättre. Varför är det så? Det tycker inte jag hjälper till i kampen för feminism och jämlikhet.

FRIDA sa...

Hej!

Tack för alla kommentarer!

Det är så tråkigt att rosa och glitter ses som negativt och att "pojkiga" färger på något sätt skulle vara bättre.

Rosa är fint, varför kan man inte få gilla det? Anneli, jag håller absolut med.

Kram på er!/Frida

Agnes sa...

http://www.sydsvenskan.se/inpalivet/article1574736/Manlig-nyans-blev-kvinnlig.html

Intressant artikel om att ge färger kön.

För mig är inte problemet att flickor bär för mycket rosa, utan att pojkar knappt får bära färgen alls.

Det enda skälet till att rosa betraktas som "tjejig" är för att vuxna människor bestämt att det är så, och fört den "kunskapen" vidare till sina barn.

/Agnes