måndag 13 februari 2012

Försvarstal å Amanda Schulmans vägnar

Jag läser några av kommentarerna till Amanda Schulmans inlägg som är ganska vassa och elaka. Jag, som vanligtvis gillar att läsa Amandas blogg eftersom jag tycker att hon både kan vara insiktsfull och roande, är aningen förvånad över det hon skrivit de senaste dagarna.

Jag tror att Amanda menar väl med de här inläggen. Hon försöker starta en debatt om sjuka kroppsideal, men hamnar liksom lite fel.

Jag tror att nyckeln till att förändra sjuka kroppsideal är att sluta diskutera storlek och vikt och i stället fokusera på hälsa. När mår du bra? Då du tränar så och så mycket, kan ha dina favoritjeans, då du håller koll på ditt fettintag eller då du helt struntar i vad du äter?

Jag har för länge sedan gett upp ambitionen att bli vad jag räknar som "smal". I stället har jag kommit fram till att jag mår som bäst då jag tränar regelbundet och äter på ett visst sätt. För vissa skulle den storlek jag strävar efter kanske verka jättestor, för andra som en dröm, alla är ju olika.

Jag önskar verkligen att det kunde ske en förändring när det gäller kroppsideal och att det som kvinna vore lättare att känna sig nöjd med sin kropp som den är.

Som nybliven mamma märker jag t.ex. tydligt att målet för de flesta är att utplåna varje spår av graviditeten. Men tänk om det vore tvärtom. Tänk om vi kunde vara stolta över våra kroppar och om fettdepåer, brustna blodkärl och celluliter i stället innebar status. Det är ju ändå rätt fantastiskt vad våra kroppar klarar av att göra.


Vad tycker ni? Är detta en "lost cause" eller kan saker och ting förändras?

3 kommentarer:

Anneli sa...

Jag hoppas verkligen att saker kan förändras och att våra kroppsideal kommer att bli mer sunda. Om inte annat så för våra barns och särskilt våra döttrars skull, så att de slipper leva med sjuka kroppsideal.

FRIDA sa...

Hej Anneli!

Ja, jag önskar också det. Det är verkligen hemskt hur det ser ut idag och som lärare ser jag att få tjejer klarar sig undan att verkligen påverkas.

Jag önskar att kvinnors ohälsa togs på mer allvar.

Kram Frida

Annika, Bokplantan sa...

Jag har också tänkt mycket just på det där med att försöka utplåna spåren efter att man har fött barn.

Varför??? Det finns väl inte något i livet vi mammor är mer stolta över att ha åstadkommit, och så vill vi inte att det ska synas!