50 000 ord och ny vecka. Det går framåt och nu börjar jag se framför mig att det faktiskt finns en chans att det här manuset kommer att bli färdigt. Härligt!
Vid det här laget har jag fått vittring på målet, så nu gäller det bara att hålla sig på banan. Snart, snart, snart har jag ett färdigt grovmanus att jobba med och då kan jag börja finputsa, vilket jag nästan tycker är roligast av allt.
Bilden är lånad från schetchedout.files.wordpress.com
3 kommentarer:
Jäklar vad fort du skriver. Heja!
Tack Åsa!
Jag tror att det är så jag fungerar. När idén väl kommer vill jag så fort som möjligt få ur mig historien. Detta innebär dessvärre att jag alltid känner mig stressad (både på ett positivt och ett negativt sätt). Ska jag bygga upp en fungerande författarkarriär måste jag förmodligen lära mig att skriva och leva samtidigt ;-).
Kram Frida
Heja! Att du hinner, med med bebis och allt. Förresten är jag likadan, vill få ner historien så snabbt jag kan, sen börjar finputsningen, vilket är det riktigt roliga.
Skicka en kommentar