För snart ett och ett halvt år sedan reste min man till Mexiko för att hälsa på sin familj. Jag som just då led av graviditetsillamåendet från helvetet låg mest hemma i sängen, tittade på serier på svt-play, åt konstiga saker och tyckte synd om mig själv.
Nu är maken bortrest igen och jag ligger i sängen och tittar på Downton Abbey och äter ostrullar med keso (det enda som finns i vårt kylskåp).
Det går nästan inte att förstå allt det som hänt sedan den där julen. Att jag har en liten tjej på tio månader som snart kan gå och att jag skrivit två böcker som blivit utgivna.
Tänk vad livet kan förändras bara sådär, hastigt och lustigt.
Nu är maken bortrest igen och jag ligger i sängen och tittar på Downton Abbey och äter ostrullar med keso (det enda som finns i vårt kylskåp).
Det går nästan inte att förstå allt det som hänt sedan den där julen. Att jag har en liten tjej på tio månader som snart kan gå och att jag skrivit två böcker som blivit utgivna.
Tänk vad livet kan förändras bara sådär, hastigt och lustigt.
3 kommentarer:
Hej Frida!
Ja, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet. Tack för en bra blogg!
Kram A
Ja, och vilken fantastisk förändring! Framför allt finns ju världens underbaraste lilla yrväder som får oss alla att krypa på knä, klappa händerna och sjunga "En sockerbagare" hur många gånger som helst...
Mormor och Morfar (som ibland får var sin härlig blöt puss!)
Ja, och vilken fantastisk förändring! Framför allt finns ju världens underbaraste lilla yrväder som får oss alla att krypa på knä, klappa händerna och sjunga "En sockerbagare" hur många gånger som helst...
Mormor och Morfar (som ibland får var sin härlig blöt puss!)
Skicka en kommentar