När man skriver (eller utövar något annat "yrke" där man skapar) måste man lära sig att hantera kritik (och det är verkligen inte det enklaste).
Något som jag upptäckt under det här året är att kritik kan se väldigt olika ut.
En del kritik är konstruktiv och handlar om brister som läsaren upplever med texten och detta är den bästa typen av kritik eftersom den faktiskt går att använda. Som Pernilla Alm mycket klokt skrev på sin blogg så är man ju som debutant faktiskt nybörjare och man måste få lov att göra "fel" och få chansen att lära sig av sina misstag för att kunna utvecklas (sedan kan man ju tvista om vad som är "rätt" och "fel" i kreativt skrivande, eller om det ens existerar). Ett exempel på sådan kritik som jag fått var att karaktärerna i olika samhällsklasser i Charlotte Hassel inte hade ett talspråk som särskilde dem tillräckligt och detta är något som jag därför har arbetat extra mycket med i Den vita frun.
En del kritik är väldigt subjektiv och handlar t.ex. om vad läsaren tycker om karaktärer, teman och miljöer. I bästa fall kan den här typen av kritik också leda till utveckling (t.ex. uttryckte en läsare att hon ville veta mer om en av mina karaktärer, vilket gjorde att jag började fundera på hur jag kan bygga ytterligare en bok kring hennes liv), i värsta fall kan den få en att tappa lusten.
En del kritik är vad jag skulle kalla ovidkommande. Det är kritik som inte verkar handla särskilt mycket om själva boken utan snarare om författaren eller den gällande genren. Kritik som känns orättvis är nog den som är svårast att hantera (jag har haft turen att inte råka ut för några genre- eller personangrepp, däremot har jag fått kritik för att historiska skeende har framstått som osannolika när de i själva verket är helt sanna, vilket är nog så irriterande).
I slutändan är det ändå så att när en bok väl har tryckts och finns ute hos bokhandlarna så tillhör den inte längre författaren. Det är läsaren som har rätten att tolka, känna efter och sedan uttrycka vad de har upplevt. Men ibland har jag faktiskt lust att säga: Men skriv en bok själv då så får du se hur lätt det är.
Något som jag upptäckt under det här året är att kritik kan se väldigt olika ut.
En del kritik är konstruktiv och handlar om brister som läsaren upplever med texten och detta är den bästa typen av kritik eftersom den faktiskt går att använda. Som Pernilla Alm mycket klokt skrev på sin blogg så är man ju som debutant faktiskt nybörjare och man måste få lov att göra "fel" och få chansen att lära sig av sina misstag för att kunna utvecklas (sedan kan man ju tvista om vad som är "rätt" och "fel" i kreativt skrivande, eller om det ens existerar). Ett exempel på sådan kritik som jag fått var att karaktärerna i olika samhällsklasser i Charlotte Hassel inte hade ett talspråk som särskilde dem tillräckligt och detta är något som jag därför har arbetat extra mycket med i Den vita frun.
En del kritik är väldigt subjektiv och handlar t.ex. om vad läsaren tycker om karaktärer, teman och miljöer. I bästa fall kan den här typen av kritik också leda till utveckling (t.ex. uttryckte en läsare att hon ville veta mer om en av mina karaktärer, vilket gjorde att jag började fundera på hur jag kan bygga ytterligare en bok kring hennes liv), i värsta fall kan den få en att tappa lusten.
En del kritik är vad jag skulle kalla ovidkommande. Det är kritik som inte verkar handla särskilt mycket om själva boken utan snarare om författaren eller den gällande genren. Kritik som känns orättvis är nog den som är svårast att hantera (jag har haft turen att inte råka ut för några genre- eller personangrepp, däremot har jag fått kritik för att historiska skeende har framstått som osannolika när de i själva verket är helt sanna, vilket är nog så irriterande).
I slutändan är det ändå så att när en bok väl har tryckts och finns ute hos bokhandlarna så tillhör den inte längre författaren. Det är läsaren som har rätten att tolka, känna efter och sedan uttrycka vad de har upplevt. Men ibland har jag faktiskt lust att säga: Men skriv en bok själv då så får du se hur lätt det är.
2 kommentarer:
O, fin kategorisering! Mkt intressant att läsa om ditt förhållningssätt. Modigt och vuxet:)
/Anna
Hej Anna!
Tack. Ja, jag försöker iaf. Det är svårt att vara vuxen när det gäller kritik.
Kram Frida
Skicka en kommentar