Alltid du

Jag håller med om att man inte kan skriva en objektiv recension om en kollegas verk. Vad jag dock kommit fram till efter mycket grunnande är att få bokomdömen är särskilt objektiva.

Jag skulle aldrig skriva om en bok som jag inte tycker om, men jag vill kunna berömma en kollega (särskilt som jag vet hur otroligt mycket jobb som ligger bakom en roman och hur mycket lite uppmuntran kan betyda).


Så, nu vet ni vad jag står. Här kommer några tankar om Pernilla Alms debutroman:

I helgen läste jag ut "Alltid du" och jag kan bara stämma in med alla som kallar den för en bladvändare. Jag är inte riktigt van vid relationsromaner med ett så högt tempo, men jag gillar det! "Alltid du" är otroligt spännande och tar upp obekväma frågor som är svåra att värja sig emot. Ärligt talat blir jag riktigt förbannad på huvudkaraktären Caroline, förmodligen mer förbannad än jag någonsin blivit på en romankaraktär, och det är ju ett gott betyg när man som läsare engagerar sig så.

"Alltid du" är verkligen perfekt sommarläsning och jag ser redan fram emot Pernillas nästa bok.


PS. Var det bara jag som blev rörd av att läsa dedikationen? Så fin! DS.