måndag 7 maj 2012

Hej jag heter Frida och jag är...

...beroende av smileys.

Det här är faktiskt ganska pinsamt att erkänna, men den senaste veckorna har jag insett att jag verkligen överanvänder så kallade "glada gubbar".

Beroendet blir extra tydligt då jag skriver sms eller mail till någon som jag inte känner jätteväl (men har även börjat visa sig i blogginlägg). Jag försöker undvika semikolon tillsammans med ett bindestreck och en halv parantes, men det går bara inte. Vad jag än skriver känns det hårt och elakt utan smileys.

Jag vet att jag inte är ensam om detta problem, det finns många därute som gör bort sig genom att fylla sina meddelanden med infantila teckensamlingar, men jag måste få ett slut på detta nu, innan det går så långt att jag börjar använda mig av glada gubbar i mina manus.


Har någon förslag på hur man avgiftar sig ;-)?



8 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Jag hänger på. Det är vansinne att inte kunna skriva utan dem
Från och med nu, okej?

Ninas skrivarlya sa...

Men Gud, det där inlägget kunde ju ha varit jag som skrev! ;)

FRIDA sa...

Hej Åsa!

Ja, nu kör vi! Jag lovar att göra mitt bästa. Okej?



Kram Frida

FRIDA sa...

Hej Nina!

Det är omöjligt att låta bli. Jag blir galen!


Kram Frida

Agneta sa...

Bara sluta! Just do it!
Jag använder aldrig glada eller sura gubbar i mina inlägg, men väl i kommentarer.... varför vet jag inte, men förmodligen för att understryka att jag är vänligt sinnad (tänk dig en smiley här!)

Lycka till! *blink* (nästan lika illa som en glad gubbe)

Anonym sa...

Kan inte annat än hålla med, använder :) :P :/ ;) konstant! Fast jag ser inget problem med det, inte egentligen. Är inte :) minst lika mystiskt sätt att uttrycka ett leende som ordet leende. Dock försöker jag undvika såna små gubbar i blogginlägg, ser lite oseriöst ut.

FRIDA sa...

Hej Agneta!

Jag ska försöka. Genomgår avgiftning as we speak, även om jag känner mig väldigt elak.

Kram Frida

FRIDA sa...

Hej Wilma!

Problemet för mig är att det bara blir mer och mer. Jag kan knappt skriva en mening utan att känna att det behövs en smiley (som här t.ex.).

Kram Frida