Mina hemligheter...

Okej, har funderat och funderat och nu har jag fått ihop tre hemligheter som förhoppningsvis säger er något om hur jag är som person:

1. Jag har stora luckor i självförtroendet när det gäller stavning och matematik. Vem har inte det tänker du kanske, men seriöst, det är nästan en fobi att stå inför ett lättstavat ord eller en lätträknad formel som jag inte kan stava/lösa inom tre sekunder och därmed framstå som en komplett idiot. Jag har alltid varit en språkmänniska, men trots det är jag enormt osäker när det kommer till stavning (av vissa ord) och det känns som om mitt hjärta ska stanna när någon ser att jag stavar fel. Ofta blir jag osäker just pga av detta och börjar svettas och kan inte tänka klart, trots att jag egentligen vet hur ordet stavas (har haft ett par jobbiga upplevelser framme vid tavla, bl a en gång då jag inte kom på hur man skulle stava "kakor" på engelska - det blev väldigt fel om man säger så, till mina elevers förtjusning). Samma sak gäller matematik, när någon slänger fram ett "enkelt tal", typ: okej det blir 85 kronor som vi kan dela på tre, så tänker jag bara "shit, skynda dig, om du inte svara inom en sekund kommer denna person tycka att du är helt värdelös, herregud vad pinsamt, räkna, räkna, räkna!".

2. Jag blir jätteirriterad på människor som inte bryr sig om att hålla sig ajour med vad som händer i omvärlden eller att updatera sig om de helt saknar allmänbildning. Detta kanske låter motsägelsefullt med tanke på min första hemlighet - men det är inte så att jag ser ner på folk för att de inte känner till vad Georgiens huvudstad heter. Däremot tycker jag att man i dagens samhälle har ett ansvar att intressera sig för vad som händer med andra människor i alla typer av sammanhang. Vet man inte vem Barack Obama är, vem som målade Mona Lisa eller vilket som är Indiens officiella språk, så borde man kanske ta reda på det.

3. När jag var i de yngre tonåren brukade jag hoppas på att det skulle ske en olycka i närheten av mig så att jag fick möjlighet att hjälpa till och göra ABC. Detta låter säkert helt absurt men jag ville så gärna rädda någons liv och vara till nytta (läs vara hjälte). Nu kan jag inte tänka mig något värre...

BONUSHEMLIGHET: Jag saknar Camilla Läckbergs blogg så mycket att det gör ont. Den var mycket bättre än många av hennes böcker och INGEN annan blogg kan ersätta hennes (tro mig jag har letat och letat).