Vilket år!

För nya läsare kommer här en summering av vad som har hänt:

1. Jag har alltid skrivit men efter att jag lämnade gymnasiet och började jobba och plugga har det helt enkelt inte funnits tid. När jag hösten 2007 blev gräsänka under veckorna hade jag med ens flera lediga/ensamma timmar varje dag och jag började då skriva igen. På en fest i januari blev jag inspirerad av andra gästers kreativa livsmål och gav ett försenat nyårslöfte att jag under 2008 skulle skriva en bok och skicka in till ett förlag.

2. Efter att ha tränat på två böcker som blev sådär försökte jag mig slutligen på att skriva en deckare och det kändes mycket roligare och mer naturligt än jag någonsin kunnat ana. "Stormnatt" blev färdig i början av sommaren och skickades iväg till tre förlag.

3. Efter tre långa månader ringde en entusiastisk förläggare och sa att hon hade fått ett fantastiskt utlåtande om min bok, att de var intresserade och att hon skulle läsa den så fort hon kunde.

4. Efter ytterligare tre veckor fick jag ett nytt samtal från förläggaren som sa "se inte det här som ett nej, se det som en uppmuntran att fortsätta". Mitt försök att experimentera med formen hade inte riktigt gått hem och dessutom var huvudpersonen för ung! Jag hade redan innan berättat att jag hade synopsis till en andra deckare med samma karaktärer och förläggaren ville gärna läsa den nya boken.

5. Sagt och gjort. Jag gav mig själv en sexveckorsdeadline och började skriva så att fingrarna blödde.

6. För ett par veckor sedan var så ett första utkast av min andra bok, "Stormhav", färdigt och jag skickade iväg manuset till förläggaren. Jag blev helt tagen på sängen när hon bara tre dagar senare ringde tillbaka och sa att hon tyckte jättemycket om min nya bok. Hon ville dock låta någon mer på förlaget läsa manuset så att de kunde diskutera en eventuell utgivning och sa att det troligtvis kunde ta någon vecka till.

7. På måndag har det gått två veckor sedan det senaste samtalet och jag väntar och väntar och väntar. Jag förstår såklart att en sådan här process tar tid, men det är plågsamt att vara så nära sitt mål men veta att mattan när som helst kan ryckas undan. Jag försöker att fokusera på nya idéer och har nu synopsis till ytterligare två böcker. Eftersom förlaget har utgivningsmöte på måndagar är nog chansen ganska stor att de kommer diskutera "Stormhav" om två dagar. Och jag hoppas så mycket att det gör ont och ber att de ska förstå att jag vill det här så otroligt mycket, att jag har många fler böcker i mig och att om de signar mig så kommer jag göra ett fantastiskt jobb.