måndag 20 april 2009

Ingen ny dröm

Så fort jag lärde mig skriva började jag producera "böcker". I början handlade mina berättelser ofta om hundar, men när jag fick "Tusen och en natt" i julklapp byttes djursagorna ut mot exotiska äventyr.

När jag fyllde 10 (tror jag) fick jag en elektrisk skrivmaskin av mamma och pappa. Den var i många år min allra dyrbaraste ägodel.

För mig har skrivandet alltid varit något alldeles underbart, som bara kan toppas av känslan när någon läser det jag har skrivit.

Innerst inne vet jag att det inte spelar någon roll vad förlagen säger. Det här är vad jag alltid drömt om och jag kommer aldrig sluta kämpa.








Bonniers svenska ordbok - födelsedagspresent från mamma. Hälsningen lyder: "Till min lilla författare Frida på 12-årsdagen. Lycka till önskar mamma".

5 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Jag har egentligen aldrig skrivit, annat än i mitt huvud.
Men när jag var 16 fick jag en insändare publicerad i Veckorevyn.

10 år senare får jag, via jobbet, en ny vän som visar mig sin urklippsbok med klokheter.. och där är min insändare inklistrad. Vad är oddsen på det:)

FRIDA sa...

Wow! Det är verkligen otroligt. Kommer du ihåg vad insändaren handlade om?

Kram Frida

www.malinrocaahlgren.com sa...

Känner igen mig i hela ditt inlägg. Ge inte upp.

Åsa Hellberg sa...

Ja. Jag har den tummade, 31 år gamla tidningen kvar någonstans.

Namnet på inlägget var Dreamer och handlade om vad jag drömde om då; Jag ville sjunga och dansa med någon, vem kommer jag inte ihåg. Det var också något om att resa till London och Paris.
De hade gjort en illustration till insändaren, en glad dansande tjej, och det var nog det allra finaste tyckte jag.

Anonym sa...

Jag gjorde också små böcker. Min första skrivmaskin fick jag när jag gick i mellanstadiet. Men så modern en som en elektrisk var det inte :) Men den var också min käraste ägodel i många år.

Det är nog så för många av oss som skriver, att det har funnits med på ett eller annat sätt sen barnsben.

kram
Karina