Jag har alltid varit en riktig blekfis. Hur mycket jag än solar blir jag bara lätt färgad och brännan försvinner snabbt.
När jag gick på högstadiet fick jag tag på en tidig version av brun-utan-sol.
Jag smörjde glatt in mina ben i skydd av mörkret på mitt källarrum. När jag nästa dag skulle ha gympa i skolan upptäckte jag till min förskräckelse att benen, i skenet från idrottshallens lysrör, var knallgula.
Jag minns än idag hur de riktigt elaka tjejerna i parallellklassen viskade, pekade och slutligen ljudligt kommenterade min nya hudnyans. Det var inte roligt.
Nu när jag kommit över den värsta pärsen så gör jag ett nytt försök. Håll tummarna för att det inte går lika illa denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar