Under mina första år i arbetslivet har jag lärt mig en hel del om prioriteringar.
Jag har stressat, stressat, stressat och ibland mått dåligt av detta. När man läser om stresshantering är "prioriteringar" ett ord som ofta poppar upp. Man får absolut inte "prioritera bort" sig själv. Det som ska komma i första hand är den egna hälsan samt det sociala samlivet.
Ikväll har jag gjort något som hade fått alla stressteurapeuter att kippa efter andan. Jag har ställt in en rolig, social tillställning för att vila så att jag förhoppningsvis kan gå till jobbet imorgon. Detta är ingen engångsföreteelse, jag gör ofta så här.
För mig är jobbet min första prioritering, dels för att vi är beroende av min inkomst för att klara oss, dels för att jag tycker om att jobba och vill göra bra ifrån mig.
Frågan är om jag har helt fel inställning till jobbet. Jag försöker vara mer laid back och välja bort jobbet ibland, men det är så svårt.
Har några av mina mer erfarna läsare råd att ge? Jag tar tacksamt emot livsinsikter...
3 kommentarer:
Du får akta dig så att du inte blir utbränd. Fast så länge du tycker det är kul att jobba tror jag inte att det är farligt.
Kram Anna
Jag tror inte att du har en felaktig inställning till jobbet. Man "ska" tänka att jobbet är viktigast. Jag har jätteproblem med det då jag tycker att livet är så mycket mer. Men jag har också Luther på axeln. Klart man prioriterar att jobba. Man "måste" ju... Fan i helvets skittråkigt är det. Även om man gillar sitt jobb så finns det ju MER i livet.
Ibland tror jag dock att man kanske ska göra roliga saker även om man blir trött av det, de kan ge energi som gör att man ändå orkar jobba. Tror jag.
Hej Anna.
Usch, jag vet.
Hej P!
Låter vettigt. Det känns som att man ibland borde "prioritera bort" jobbet för annat och de som inte lär sig detta är de som blir utbrända. Men gud vad svårt det är.
Kram Frida
Skicka en kommentar