måndag 18 maj 2009

Språket, en bisak?

Vad är det egentligen som räknas när en bok bedöms? Vad är allra, allra viktigast? Är det storyn, tonen, språket eller något annat?

Ju mer jag läser desto tydligare blir det att språket ofta blir en bisak. Det är helt enkelt inte så viktigt att det finns flyt i texten och att samma ord inte används om och om igen.

Varför sitter jag då och kämpar så mycket med att få de första sidorna riktigt bra? Det är kanske helt meningslöst, eller?

Igår var jag stolt över att jag drog ut på processen och vägde varje ord på guldvåg. Jag lyckades sakta ner mitt vanliga, hetsiga tempo.

Nu känns det trumpet. Jag kanske bara ska skriva på och satsa på att bli färdig så fort som möjligt istället.

5 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Ha.
Hade du haft min redaktör så skulle du möjligtvis få ha samma ord på varsin sida, om ens så nära:)
Men det var ju uppenbarligen inte viktigt för förlaget vid den första genomläsningen, det kom först med "petet".

Var noga, jag tror att det lönar sig.

Kram Åsa

Frida sa...

Hej Åsa!

Vad skönt att höra att det finns redaktörer som bryr sig om upprepningar. Det är ju verkligen något man själv jobbar på och jag blir tokig på författare som inte orkar anstränga sig.

Jag är förmodligen för mycket av en språkfascist för att låta bli. Jag ska fortsätta peta.


Kram Frida

Lisa sa...

Nu kan jag ju bara prata som privatperson, storläsare och kanske om jag har tur en gång i tiden författare - oh ve! Men jag har just haft kontakt med en redaktör om en manusidé... hon sa till mig att storyn är gångbar, att den håller och verkar bra men att allt hänger på mitt språk och hur jag för handlingen framåt både som helhet och med hjälp av ett bra språk...

Just nu försöker jag mest få ner texten, men kommer nog satsa på att försöka vara så noga som möjligt med språket också när jag redigerar längre fram...

Frida sa...

Hej Lisa!

Vad roligt att du fått positiv feedback på historien! Gud vad motiverade jag hade blivit om en redaktör sa så till mig.

Självklart är ju språket viktigt eftersom det måste bära fram storyn. Det finns ju dock alltid olika nivåer och ibland känns det som att en väldigt låg nivå verkar vara godtagbar.

Berätta gärna mer om vad du skriver om!


Kram Frida

Nadja sa...

I en deckare är självklart en trovärdig och spännande intrig superviktig.
Men jag tycker ett vackert språk har förmågan att "lyfta" en bok. En bok (och jag tänker då framförallt på romaner) som inte har någon extraordinär historia att berätta kan ändå bli bra tack vare en duktig författares språk.
Många svenska deckarförfattare tycker jag har ett ganska torftigt och livlöst språk men eftersom lika stort fokus i t.ex. Liza Marklunds och Camilla Läckbergs böcker läggs på huvudkaraktärernas vardagsliv, så passar det enkla språket på något sätt bra ihop med boken som helhet.