En guldbiljett tack!

Igår läste jag det nya manuset en gång till och fixade lite småsaker här och där. Framför allt är det upprepningar som jag försöker ta bort.

T.ex. var det någon som spärrade upp ögonen i slutet av ett kapitel och i nästa spärrade polisen av ett område. Sådant stör jag mig på och redigerar bort.

Jag har skrivit till några stycken, utvecklat en relation, flyttat om några kapitel och börjar nu känna mig väldigt klar. Det är bara ett kapitel som ska utvecklas lite mer, sedan tror jag det är dags att skicka iväg manuset.

Jag längtar verkligen efter den där stunden då manuset är på väg. Jag känner mig ungefär som Kalle i "Kalle och Chokladfabriken" då han köpt sin chokladkaka och ska öppna och se om han har fått en guldbiljett.

Vad som helst kan hända. Så länge man väntar på svar kan det både betyda ett "ja" och ett "nej".