Den senaste veckan har jag gått och tyckt att mitt senaste manus är riktigt bra. Jag har haft en positivt känsla i kroppen och känt mig ganska avslappnad när jag planerat vilka förlag jag ska skicka "Arvtagaren" till.
Idag har jag redigerat lite småsaker och plötsligt drabbades jag av ett överväldigande, dåligt självförtroende.
Med ens känns det som om hela manuset är tråkigt, medelmåttigt och amatörmässigt skrivet. Klumpen i magen bara växer och jag tänker på alla de timmar som jag slösat bort på att planera, skriva och redigera (Anna Jansson uppskattar att en deckare tar ca. 340 timmar att skriva, inklusive research).
Men det är ju inte bara jag som har förlorat tid. De som hjälpt mig korrekturläsa och lagt ner massor av energi på att rätta och komma med förslag har ju också ägnat delar av sin ledighet åt mitt manus.
Nu hoppas jag verkligen att boken blir utgiven, inte minst för att jag ska kunna tacka dem som ställer upp och läser mina manus och ger feedback ordentligt i ett förord.
4 kommentarer:
Rädslan vinner alltid. Gör upp med den så är du snart tillbaka i den goda känslan du har haft i veckan!
Skit i alla onda andar och tänk på vilken odräglig människa du skulle vara om du aldrig tvivlade på dig själv! Det är helt enkelt en naturlig del av att vara mänsklig. De som aldrig tvivlar på sig själva har inget djup. Släpp loss nu! Det kommer att gå bra.
Kram M
Oj vad jag känner igen det där... jag brukar säga att jag tappar självförtroendet en gång om dagen men att det tack och lov återvänder ungefär lika ofta.
Som M skriver, det är nog nyttigt att tvivla ibland, så att man ifrågasätter sig själv och det man gör. (fast nog vore det skönt att slippa :)
/Karina
Hej!
Ja, ni har ju alla rätt. Men visst är det konstigt att den där känslan helt kan ändra på hur man ser på något. Undra hur det skulle vara att inte ha några känslor som påverkade en negativt. Tänk om man bara kunde "stänga av" och vara helt logisk i alla situationer. På ett sätt vore det rätt skönt.
Kram Frida
Skicka en kommentar