Nu när semester är över märker jag hur mycket jag har saknat att jobba (jag är inte sarkastisk).
Jag behöver vara en del av ett socialt sammanhang och jag har saknat mina arbetskamrater.
Om man bara fick sova lite längre på morgonen, kunde stressa något mindre och kanske då och då få en förlängd helg så skulle jag kunna tänka mig att jobba resten av livet ;D!
3 kommentarer:
Hmmm. Jag känner inte helt igen mig. Jag är frihetstörstande just nu. Men okej då. Om jag fick jobba tre dagar i veckan och inte var så rabiat styrd av schemat så skulle jag kanske tycka att det var lite roligare. Är det för mycket begärt?
I år är det lite extra ångest, har inte hunnit vara ledig har det känts som. Bara flytt, stök och röj. Och barnpassning i början av sommaren. Skulle behöva ett par softaveckor. Oh well. Jag har ett jävligt fint hus, får vara nöjd med det!!!
Hej P!
Jag förstår det. Det är grymt jobbigt att flytta och att dessutom bygga ett nytt hus måste ta enormt mycket energi.
När eleverna väl kommer är jag nog mindre positiv och jag har ännu inte fått mitt schema (vår ledning har bestämt att 18 h undervisning/vecka inte längre är tillräckligt så jag bävar inför hur mina veckor kommer att se ut).
Hoppas du får någon slags nystartskick!
Kram Frida
Tror också på det där med sociala sammanhang. Inte konstigt att några av våra största kvinnliga författare umgås och fixar med en hel rad annat än att just skriva. Sen finns ju den där Blodgruppen. Ja, man behöver höra till.
/Petunia
Skicka en kommentar