För nya läsare kommer här en kort summering:
Sommaren 2008 skickade jag in mitt första bokmanus Stormnatt (en deckare som handlar om kriminalassistenten Fredrika Storm) till ett stort, svenskt förlag. De blev intresserade, men ville gärna att jag skulle skriva en ny deckare där huvudpersonen var något äldre (i det första manuset var Fredrika Storm runt 25, nu är hon 32).
Under hösten 2008 skrev jag Stormhav och förlagets första reaktion var mycket positiv. Tyvärr blev det ingen utgivning (bl.a. tyckte de att min stil påminde för mycket om en annan författare som de redan hade).
Under våren/sommaren 2009 har jag skrivit en spänningsroman som heter Arvtagaren. Ett par förlag "funderar" fortfarande på Stormhav (de har haft den i ca. 8 månader) och jag kommer börja med att skicka det nya manuset till dem eftersom Fredrika Storm även är med i Arvtagaren.
Vilken dag som helst kommer jag att skicka iväg det nya manuset och sedan börjar den gastkramande väntan på svar...
Fortsättning följer...
2 kommentarer:
Hej Frida!
Det verkar som om du är väldigt nära utgivning nu! Gud vad spännande. Jag hoppas att det gâr vägen för boken du skrivit verkar väldigt intressant. När jag läser din blogg blir jag själv taggad att fortsätta med min egen deckare men det gâr lite motigt sâdär, det är svârt att släppa att det mâste vara perfekt redan frân början och nu har jag drabbats av dâligt självförtroende och skrivkramp ;-)
Jag hâller tummarna för dig!
Mvh
Malin B
Hej Malin!
Man kan ju alltid hoppas. Det verkar vara en lång, krokig väg fram till målet, men ett par år till ska jag nog orka kämpa innan jag ger upp ;D.
Vad roligt att jag kan inspirera lite. Det är bara att sätta igång!
Jag har lärt mig att det inte går att tänka på om det är bra eller dåligt när man skriver. Man måste fyllas av lust och skriva för sin egen skull, eller välja ut en person som ska läsa ens texter och tänka på honom/henne som sin publik (helst någon som är snäll).
Så fort jag börjar närma mig slutet av skrivprocessen och t.ex. ska redigera ett "helt manus", som jag jobbat med de senaste dagarna, så får jag panik eftersom jag tänker på att förlagen snart ska läsa det jag skrivit. När man väl tänker så går det knappt att få fram en rad som fungerar och allting känns fel!
För mig har det varit otroligt viktigt att ha människor runtom mig som läst och uppmuntrat. När man hör att någon tycker om det man skrivit så får man plötsligt en helt ny kraft att skriva och tro på sig själv.
Hade jag varit du så hade jag försökt skriva ett kapitel eller två, utan att tänka på om det är bra eller dåligt, och sedan ge det till någon som kan ge positiv feedback. Så fort man får en liten gnutta självförtroende går det genast mycket bättre!
Kom gärna in på bloggen och berätta hur det går!
Kram Frida
Skicka en kommentar