Öppet brev till Bonniers förlag

Vad tror ni om det här följebrevet? (Ibland måste man lätta på trycket).


Herr Bonnier.

Sir.

Varken ni eller jag känner varandra, men ibland måste man lyssna på saker som sägs av en helt okänd och oviktig person.

Min mamma lärde mig redan som barn att det bästa sättet att föra fram information på var att säga det rätt ut. Det är därför jag skriver det här till er, för att säga det rätt ut.

Jag tror att mina böcker är helt rätt för ert förlag. Jag har skrivit en deckare och en spänningsroman och båda har fått ett fantastiskt bemötande av både förlag, läsare och bekanta (som visserligen inte orkat läsa manuset, men som tyckt att idéerna till mina böcker varit alldeles förträffliga).

Faktum är att de flesta förlag i Sverige redan har tackat ja till mina böcker (72 stycken, förlag alltså, inte böcker), men det har varit en livslång dröm för mig att få en bok utgiven på er förnämliga publikationsbyrå (det är sant, ända sedan jag som femåring hörde min pappa läsa högt ur Jean-Paul Sartres Muren och såg det vackra bokomslaget med ”Albert Bonniers förlag” tryckt längst ner (om ni bara visste hur Jean-Paul kan påverka en femårings existentiella självuppfattning) har jag drömt om detta). Dock har min sjukliga blygsamhet (som jag helt beskyller Jean-Paul för) hindrat mig från att skicka mina verk till er, men nu uppfattar jag det som att ödet har fört oss samman (tror ni inte?). Vi är helt enkelt som gjorda för varandra och ni måste förstå att detta i skenet av dagens finanskris är en överlevnadschans av stora mått.

Kanske är det inte så mycket tal om ert förlags överlevnad, utan mer om min överlevnad. Ni förstår att jag huserar i en källarlokal tillsammans med en änkling och hans tretton halvt föräldrarlösa barn och visserligen har inte barnen särskilt mycket kött på benen, men snart är det så illa att vi funderar på att äta en av dem till middag. (Det där var ett skämt herr Bonnier. Jag är de facto en så kallad ”halvvegetarian” som bara äter fisk och fågel).

Åter till frågan. Hur mycket skulle det kosta mig (under disken) att få min bok utgiven hos er (över disken)? Jag har inte särskilt mycket dinero, men dock fantastiska färdigheter som kan komma väl till pass i framtiden. Förutom att jag är en skicklig jonglör och gör en makalös potatissallad (med eller utan lök!), kan jag skriva så att det ryker och dessutom är jag mycket inställd på att resa runt och göra reklam för mina böcker när de kommer ut (faktiskt har jag redan betalat handpenning på en gammal Volvo V70 utan baksäte där en madrass får plats, och jag tänkte provköra den upp till Stockholm när vi ska träffas för ett utgivningsmöte).

De andra förlagen har bland annat skrivit att mina manus är ”imponerande”, ”av hög kvalitet” och ”välskrivna” och att jag kan vara en ”ny deckardrottning”, och jag tänker att det måste vara ett gott tecken. Jag har dessutom en blogg som har minst två besökare om dagen (jag och min mamma) och det är ett bra resultat i dagens Sverige då många skriver en blogg med noll besökare.

Herr Bonnier. Enligt mina beräkningar finns det mycket goda chanser för er att gå med vinst om ni ger ut mina böcker. Som sagt tycker många att de är (eller verkar) bra. Om ni ge ut dem (över disken) lovar jag att köpa minst 100 exemplar själv (i värsta fall kan jag sälja Volvon).

Jag tackar för att ni tog er tiden att läsa mina ord och ser fram emot att träffa er på ett mycket viktigt affärsmöte (för mig och för er). Om ni bara ber kan jag ta med min berömda potatissallad (utan lök, ni förstår den senaste månaden har jag haft en besvärlig mage).

Ödmjukaste hälsningar Frida.