Jag: Hej! Jag undrar om ni har Åsa Hellbergs bok "Casanovas kvinna"?
Bibliotikarien: Jag ska se efter.
Bibliotikarien rör fingrarna över tangentbordet med blicken fäst vid sin datorskärm.
B: Nej, det verkar inte så.
J: Okej. Vad synd! Ni borde köpa in den.
B: Men vänta lite. Jag ser här vad den handlar om. Vi har andra böcker på samma tema...
J: Nej. Det är ingen fara. Det var just den jag ville läsa.
Jag börjar gå mot utgången och bibliotekarien reser sig upp.
B: Men du, vi har en hel hylla med självhjälpsböcker.
Jag vänder mig om och ler besvärat.
J: Det är okej.
B: Är du säker? Jag vet en bok som särskilt vänder sig till sexmissbrukare.
Jag är redan halvvägs ute. Tre personer vänder sig om och tittar.
J: Nej tack.
Mumlande försvinner jag ut. Bibliotekarien springer efter mig. När jag har kommit ner för trapporna och vänder mig om ser jag att hon står tryckt mot dörren. Hennes andedräkt blir till imma på glaset.
Det kommer nog att dröja ett tag innan jag besöker biblioteket igen.
4 kommentarer:
Haha, det vore kul att veta vilken bok hon hade...jag tror nämligen alldeles bestämt att min är först:)
Stackars dig Frida:)
kram Åsa
(Behöver du coaching efter den upplevelsen kan du få det alldeles gratis!)
Vilken rysar-bibliotekarie. Fattade hon inte att hon var pinsam?! Hm... man får akta sig för vem man frågar om vad, alltså.
Hej Åsa!
Tack. Om jag får svårt att sova eller liknande så hör jag av mig ;D.
Hej Fröken Film!
Det var mest påhittat. Man kan aldrig lita på det jag skriver på denna blogg, så ta mig inte på för mycket allvar.
Kram Frida
Men det är ändå inte långt ifrån sanningen. De flesta tycker att det är oerhört svårt att prata om och tänk dig då om du själv verkligen vore drabbad...
Skicka en kommentar