Nu börjar jag närma mig den där magiska gränsen, ni vet den där då förlagen har haft ens manus en viss tid och man börjar bli otålig.
Jag är säker på att trots att det varit semestertider så har iaf de flesta förlagen hunnit kika på mitt manus som de fick i slutet av maj (majoriteten skickades direkt till förläggare som jag tidigare varit i kontakt med) och kanske gjort något slags bedömning och beslutat att manuset verkar tillräckligt spännande för att de inte ska tacka nej på en gång (fast vad vet jag?).
Och här kommer det stora dilemmat, när ska man börjar höra av sig till förlag och fråga hur det går med ens manus?
Häromdagen läste jag tips från en utgiven författare och han skrev att man ALDRIG får kontakta ett förlag och fråga om sitt manus för då riskerar man att reta upp personalen. Och visst, jag kan vänta lite till. Herregud, jag har ju fortfarande inte fått svar från vissa förlag som haft mina andra manus i ca. två år (och ja, jag har insett att de inte längre "överväger" dessa). Men det är lite jobbigt att befinna sig i limbo. Man sitter liksom fast mellan hopp och förtvivlan.
Jag önskar att jag var fantastiskt duktig på marknadsföring, att jag med lätthet kunde ringa upp förläggare och "snacka in mig" eller att jag hade mod nog att skicka lagom skojfriska mutor. Samtidigt vill jag hemskt gärna att det ska räcka med mitt manus.
Vad tycker ni, är det dags att börja jaga efter förläggarna eller ska jag ge dem ett par månader till?
8 kommentarer:
Utan att veta så mycket om saken så gissar jag att det inte finns ett rätt eller fel svar på den frågan. Förlagsmedarbetare är också människor (eller, nej, de är nog gudar förresten) och vissa kanske gillar att folk ringer och andra inte.
Läste ett blogginlägg om det här: http://forlagsredaktoren.blogspot.com/2010/03/mah-det-ar-val-bara-att-ringa.html
Undrar om jag borde kunna få in det där som en länk...
Jag hoppas verkligen att det lossnar för dig snart, det är du värd!
Vet verkligen inte heller. Jag tror på att man inte ska ringa men så är jag en sådan som inte gärna besvärar folk i onödan. Och så kan det vara helt lfel, när du söker jobb ska du ringa och ställa frågor och verka på. Det tycker jag är skittöntigt. Jag vill att de ska läsa mitt brev, kolla in mitt CV och inse hur bra jag är utan att jag ringer upp och hittar på fåniga frågor som de vet att jag hittar på bara för att man "ska" ringa när man söker jobb. För att de då ska plocka fram ens ansökan ur högen, bli intresserade och boka en intervju. Kanske är det lika i förläggarvärlden?!
Nu svarar jag bara utifrån mitt eget tänkande.
Jag ringer inte till förlagen för att kolla läget. Dels för att jag har en mild form av telefonskräck ;), men dessutom tänker jag ur förläggarens synpunkt. De är ju överhopade av manus från förväntansfulla författarwannabes och har fullt upp med att läsa dem. Att de dessutom ska hinna med att svara på huruvida de har läst manuset känns lite "overkill". Visst skulle jag vilja veta också, men jag är nog lite för försiktig för att ringa/maila dem. Jag väntar och tänker att "hälsan tiger still". ;)
Jag kommer inte heller ringa när jag väl befinner mig i samma situation, det framgick inte av mitt förra inlägg.
Inte för att jag tror att det behöver vara fel utan för att jag precis som Nina lider av viss telefonskräck. Jag skulle aldrig utsätta mig för något sådant!
Hua. Det är aldrig kul att bli ratad, men att bli det muntligen måste vara jobbigare än att bli det skriftligen.
Hej alla!
Tack för era kommentarer. Ni har säkert rätt, man vinner sällan på att trycka på. Dock inbillar jag mig alltid att det finns någon förläggare som har läst och gillat mitt manus men inte riktigt bestämt sig ännu och att han/han just väntar på att jag ska visa lite framåtanda. Vad mycket enklare det vore om man bara visste hur de tänkte!
Kram Frida
Jag är där du är nu, dvs ca 2 månader har gått sen jag skickade in manus och jag tänker inte höra av mig till dem. Inte heller efter 3 månader. Men om de inte svarat när det gått 4 månader så kanske jag skulle tänka på det... Men förmodligen bara för att då få ett "nej det borde du väl förstått eftersom vi inte hört av oss"-svar eller nåt liknande...
Hej Malin!
Usch ja, det är nog det allra värsta som kan hända, att de svarar att "förstod du inte det själv, vi är inte intresserade".
Håll ut!
Kram Frida
Ibland tar det tid. Den 11 november 2008 skickade jag in ett av mina manus till ett förlag som sedan antog det första dagarna i januari 2010. Plötsligt händer det!
Jag har väldigt mycket erfarenhet att dela av mig med.
Ge aldrig upp!
Skicka en kommentar