Jag är själv en "duktig flicka" ut i fingerspetsarna och en stor del av min existens bygger på att göra andra till lags/bli omtyckt/få respekt. Jag har också insett att jag säger till min 6 månader gamla dotter att hon är duktig ungefär 100 gånger/dag. Hon är duktig när hon äter, duktig när hon kryper, duktig när hon sitter, duktig när hon badar.
Självklart skulle jag önska att hon inte blev en "duktig flicka" på samma sätt som jag är, frågan är bara hur man kan undvika detta. Att inte bekräfta henne för hennes prestationer, utan i stället bekräfta hennes personlighet oavsett vad hon gör är ju en taktik. Man kan ju även försöka använda andra ord än just "duktig" när man berömmer och uppmuntra olika typer av beteende.
Samtidigt måste jag ju erkänna att jag förmodligen inte hade presterat många av de saker som jag uppnått i dag om jag inte varit en duktig flicka. Hade jag t.ex. verkligen skrivit och fått ut en bok? Fast å andra sidan hade jag kanske varit tryggare i mig själv.
Har ni några tankar/erfarenheter på ämnet som ni vill dela med er av? Hur gör ni med era egna barn?
4 kommentarer:
Jag rekommenderar dig att läsa Jesper Juuls böcker om barn- och familjeliv. T.ex. Livet i familjen, den behandlar just de där tankegångarna som du tar upp i ditt inlägg om yttre prestation och inre självkänsla. Han ger bland annat exempel på hur man kan bekräfta sitt barn på annat sätt än att säga att det är duktigt.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172320389
Hej Janina!
Tack för tipset. Det ska jag absolut göra!
Kram Frida
Bekräfta istället de känslor hon visar, oavsett vilka (glad, arg, ledsen etc).
Det lär henne att hennes känslor är viktiga, vilket är en bra grogrund till självkänsla.
Tack för tipset Åsa! Du är alltid så klok, klok som en bok ;-).
Kram Frida
Skicka en kommentar