Ett missförstånd

Jag läser på Amanda Schulmans blogg att hon "blir lycklig av socker". Undermeningen i hennes inlägg är att de som avstår från socker gör det för att bli smala, men att en smal kropp inte nödvändigtvis är ett recept på lycka.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag gärna vill bli av med de kilon jag gick upp under graviditeten. Just nu har jag två par byxor som passar och det är inte jättekul.

Dock är inte det huvudanledningen till att jag börjat äta LCHF. Jag har de senaste tio åren lidit av IBS och magkatarr. Jag måste äta Losec varje dag, har genomgått ett stort antal mer eller mindre resultatlösa läkarundersökningar och har ofta haft fruktansvärt ont.

MEN när jag förra året provade att sluta med socker och dra ner på snabba kolhydrater försvann besvären omedelbart (det hjälper även mot stress och sömnsvårigheter!). Jag slipper numera bl.a. ständigt magont och halsbränna och mår självklart därför väldigt mycket bättre.


Alla som äter LCHF eller andra dieter gör inte det enbart för att försöka bli smala. Många gör det av andra hälsoskäl. Skulle inte alla bara kunna få äta vad de vill och vad de mår bra av? Det hade åtminstone jag tyckt varit toppen.





Bilden är lånad från pulstagning.se