För två veckor sedan flög jag till Stockholm över dagen för att ha manusgenomgång av "Den vita frun".
Det var faktiskt min allra första manusgenomgång IRL och det kändes både spännande och läskigt. Jag menar, tänk om min redaktör hade öppnat mötet med att säga "tyvärr, men det här manuset kan vi inte göra någonting åt". Inte för att jag tror att redaktörer gör så, men man vet ju aldrig.
Som tur är var både min redaktör och förläggare mycket positiva till mitt manus och jag fick mer beröm än jag kunde ta till mig (hur länge har jag inte drömt om det liksom). Det är väldigt skönt att efter att i princip ha suttit ensam i månader och skrivit på en idé som man aldrig riktigt vet kommer bära eller brista, få bekräftat att det man producerat faktiskt är bra och att de som läst det förstår vad man vill säga. Underbart helt enkelt!
Vi kom gemensamt fram till att manuset redan var så färdigt att det skulle gå ut till boklådor och bokklubbar (jag hade ingen aning om att man kunde skicka ut manus innan de var helt klart, men så fungerar det tydligen ;-)) och sedan fick jag några småsaker att arbeta med den kommande veckan innan manuset skulle tillbaka till min redaktör för genomgång.
Feedbacken jag fick var följande:
* Byt det kapitel som kommer först
* Kontrollera du/ni (vilka som duade och niade varandra på 1700-talet är för övrigt otroligt komplicerat och det är inte helt enkelt att vara konsekvent eftersom de troligtvis inte var helt konsekventa i verkligheten, men så kan man ju inte göra i en bok!)
* Se över ett par formuleringar
* Kontakta språkvetare för att få hjälp med att kontrollera de franska uttrycken
* Se över uttryck i ett kapitel som eventuellt låter för moderna
Utöver detta förslog jag själv att det behövdes ytterligare ett kapitel som jag sedan gjorde mitt bästa för att arbeta fram (jag tycker i allmänhet att det är ganska svårt att lägga till kapitel).
Så kan alltså en manusgenomgång gå till och nu väntar jag spänt på att få tillbaka det satta manuset och läsa det som en "riktig bok". Det ska bli så roligt!
Det var faktiskt min allra första manusgenomgång IRL och det kändes både spännande och läskigt. Jag menar, tänk om min redaktör hade öppnat mötet med att säga "tyvärr, men det här manuset kan vi inte göra någonting åt". Inte för att jag tror att redaktörer gör så, men man vet ju aldrig.
Som tur är var både min redaktör och förläggare mycket positiva till mitt manus och jag fick mer beröm än jag kunde ta till mig (hur länge har jag inte drömt om det liksom). Det är väldigt skönt att efter att i princip ha suttit ensam i månader och skrivit på en idé som man aldrig riktigt vet kommer bära eller brista, få bekräftat att det man producerat faktiskt är bra och att de som läst det förstår vad man vill säga. Underbart helt enkelt!
Vi kom gemensamt fram till att manuset redan var så färdigt att det skulle gå ut till boklådor och bokklubbar (jag hade ingen aning om att man kunde skicka ut manus innan de var helt klart, men så fungerar det tydligen ;-)) och sedan fick jag några småsaker att arbeta med den kommande veckan innan manuset skulle tillbaka till min redaktör för genomgång.
Feedbacken jag fick var följande:
* Byt det kapitel som kommer först
* Kontrollera du/ni (vilka som duade och niade varandra på 1700-talet är för övrigt otroligt komplicerat och det är inte helt enkelt att vara konsekvent eftersom de troligtvis inte var helt konsekventa i verkligheten, men så kan man ju inte göra i en bok!)
* Se över ett par formuleringar
* Kontakta språkvetare för att få hjälp med att kontrollera de franska uttrycken
* Se över uttryck i ett kapitel som eventuellt låter för moderna
Utöver detta förslog jag själv att det behövdes ytterligare ett kapitel som jag sedan gjorde mitt bästa för att arbeta fram (jag tycker i allmänhet att det är ganska svårt att lägga till kapitel).
Så kan alltså en manusgenomgång gå till och nu väntar jag spänt på att få tillbaka det satta manuset och läsa det som en "riktig bok". Det ska bli så roligt!
4 kommentarer:
Så intressant! Ser verkligen fram emot resultatet!
/Anna
Hej Anna!
Vad roligt att du tycker det. Jag har själv alltid varit galet nyfiken på allt det där som händer efter att man får ett bokkontrakt och drömt om manusmöten så länge jag kan minnas ;-).
Jag också! Är väldigt kär i min nästa bok.
Kram Frida
Jamen det är som Jonas Karlsson har sagt: att man vill skriva en bok bara för att kunna säga "idag ska jag äta lunch med min förläggare." Inte kattskit precis, och själv älskar jag alla beskrivningar av möten och beslut som ni utgivet folk delar med er av. Älskar internet för det!
/Anna
Ja absolut. Det låter ju så otroligt glammigt! Vad bra att någon annan också uppskattar mina beskrivningar. Jag lovar att fortsätta ;-).
Kram Frida
Skicka en kommentar