Jag har precis läst igenom den här sidan som Mattias rekommenderade och jag har både skrattat och gråtit en skvätt. Man får verkligen perspektiv när man läser om författare som refuseras så många gånger och ändå inte ger upp. Det är alldeles fantastiskt med sådant engagemang och sådan drivkraft. För att bli författare måste man nog vara manisk (vilket jag som tur är är...). Det räcker kanske inte med att leva för att skriva, man måste nog vara en sådan som skriver för att kunna leva.
I vilket fall förstår jag att det handlar om både osannolik och oförskämd tur om det första manus som jag skickar in blir antaget. Mattias skriver att om ett förlag överväger min bok så betyder det att "det finns något att bygga på", och det hoppas jag att han har rätt i. Jag hoppas även att förlaget, om de tackar nej till Stormnatt, är intresserade av att behålla kontakten med mig och läsa andra manus jag kommer skriva.
Enligt ovan nämnda sida har författaren Barbara Kingsolver sagt att en refusering ska ses som ett brev som kommer tillbaka för att det varit feladresserat. Man måste fortsätta skicka brevet tills det kommer fram till rätt adress. Det är uppenbart att otroligt många underbara och framgångsrika författare har refuserats och att det gäller att inte ge upp.
Jag kan inte göra mer än hoppas, hoppas, hoppas att mitt brev har kommit fram till rätt adress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar